Västerås SK Bandyklubbs historia och statistik har sammanställts och skrivits i september 2013 av:

Karl-Erik Eckemark, Hedersordförande och f.d. ordförande i VSK Bandy

Historiebeskrivningen omfattar tiden från 1904 till 2009.

Huvudsakliga källor

Göte Johansson: ”Västerås SK Mesta Mästarna” 1994

Arne Argus: ”Bandy i 100 år” 2002

Arne Argus: ”Bandy-Jubel” 2005

Svenska Bandyförbundets hemsida för statistikuppgifter

 

Bildandet av VSK – så började det!

Den 29 januari 1904 bildades Västerås SK på initiativ av bl.a. den blott 17-årige Krispin Svärd. Platsen var Folkets hus på Blåsbo. Den förste ordföranden hette Ivar Andersson. Krispin Svärd blev kassör som inte hann protestera, då han hade fastnat i trappan beroende på att det var så mycket folk samlat. Redan på den tiden var det inte så eftertraktansvärt att bli kassör.

klubbstiftarna

Johan Lööf, Krispin Svärdh och Ivar Andersson

 

Klubbmärket ritades av Karl Emil Olsson, ”Keo” kallad, som blev medlem i VSK 1904. Han var ritare på ASEA, men blev senare tecknare i Stockholm. Västerås stadsvapen är grunden till det grönvita fältet och ”dubbel-T” är sannolikt en ombildning av det ”M” som finns i stadsvapnet. Det är oklart varför det blev grönvita färger. De blåvita färgerna var redan upptagna av IFK Västerås. En möjlig men tveksam tolkning kan vara, att VSK redan från början omfattade både sommar-och vinteridrotter. I en omröstning på 50-talet utsågs VSK-märket till ett av de vackraste. Det är bara att hålla med även idag!

 

keo

Karl Emil Olsson ”Keo”

Från mångsektionsklubb till egen juridisk enhet – Västerås SK Bandyklubb

Som de flesta idrottsföreningar tidigare var Västerås SK en förening bestående av många idrotter och sektioner. Cykel, simning, gymnastik och Fri Idrott fanns tidigt på programmet. Djäkneberget var platsen för friidrotten. Det kan nämnas att VSK har några SM-tecken i Fri Idrott och bl.a. vann Erik Lifh höjdhopp 1942 på 192 centimeter. Ishockeyn fanns med i VSK fram till 1976, när VSK gick ihop med Skultuna IS. Under vissa perioder var det stor irritation mellan bandyn och ishockeyn i VSK. Många spelare sysslade med både bandy och ishockey under 40-och 50-talet, vilket orsakade vissa ”kollisoner”. Det slutade med att den legendariske Pontus Widén förbjöd bandyspelarna att spela ishockey.

År 1989 ändrades Västerås SK från en sektionsförening till att föreningarna blev självständiga juridiska enheter med en stödförening Västers SK och en alliansstyrelse, som beslutar vilka föreningar som är medlemmar i alliansen. Beslutet hade föregåtts av många och långa överläggningar under många år. En av de viktigaste anledningarna till den förändrade organisationsformen var den dåliga ekonomin i VSK och därmed ständiga konflikter om orsakerna till detta.

Det officiella namnet är sedan 1989 Västerås SK Bandyklubb förkortat till VSK Bandy. Stödföreningen benämns Västerås Sportklubb. Övriga medlemmar är VSK Fotboll, VSK Orientering, VSK Bowling och VSK Ungdomsfotboll. En särskild stödförening är VSK – Vännerna som har funnits i drygt 60 år under lite olika namn.

De första bandymatcherna

Bandyn startade i VSK 1906, således ett par år efter bildandet av föreningen. De första matcherna spelades på Mälarens is ungefär där Lögarängen ligger nära dåvarande bostadsområdet Hyttan. Från Hyttan kom de flesta spelarna i början och Hyttan blev ett upptagningsområde i många år med många legendariska spelare därifrån. Utrustningen var enkel med ”spiskrokar” på fötterna.

VSK:s första bandylag besegrade IFK Köping i en DM-final 1906 med 6-0. År 1907 spelade VSK semifinal i SM mot IFK Uppsala och förlorade med 14-0. Uppsala vann sedan den första SM-finalen mot IFK Gävle med 4-1. Matchen spelades i Boulognerskogen i Gävle.

vskbandy1906

Första bandymatchen

 

1910-talet

Under 1910-talet spelades en prestigematch år 2013 på Svartån nedanför Karlslund mellan VSK och VIK. VSK förlorade med 3-2 och VIK var bäst i staden.

En annan märklig händelse ägde rum 1917 då Västmanlands-Närkes bandylag vann över Danmark med 16- 0 i Nordiska spelen. I laget ingick nio spelare från VSK.

En historisk bandyspelare i VSK är Bertil Reuter. Han gjorde det första landskampsmålet vid premiärmatchen mot Finland i Helsingfors 1919, då Finland vann med 4-1. Bertil Reuter gjorde 11 säsonger i VSK från 1916 och vann sedan tre SM-guld i de sex finalerna. Han var med i fem A-kamper och blev stor grabb nr 34.

 

1920 -talet

Under 20-talet blev bandyn mera etablerad i Västerås, och 20-talet blev den första storhetstiden för VSK.

Den första SM-finalen spelade VSK mot Sirius 1922 men förlorade med 3-2. Det första SM-guldet kom året efter 1923, då VSK vann mot IF Linnea, Stockholm med 4-1.

Totalt spelade VSK sju finaler under 20-talet med SM-guld 1923, 1924, 1926. I förlustmatchen 1925 mot IK Göta var det rekordpublik på Stockholms Stadion med 9 060 åskådare.

Stora profiler under 20-talet var Manne Johansson, Georg ”Lolle” Johnsson och Bertil Reuter, som var VSK:s förste landslagsman. Alla tre blev ”Stor Grabb”.

Erik ”Hyttan” Karlsson (bror till Gunnar Hyttse) var unik på så sätt att han vann tre SM-guld för att sedan som Allsvensk domare döma SM-finaler. Erik var domare i finalerna 1934 och 1941. Han dömde också fyra A-kamper och blev ”Stor Grabb”

Ledare var bl.a. Bertil Norén, som dessutom var ordförande under två år. Det mycket fina vandringspriset ”Bertil Noréns Minne”, som är ständigt vandrande, delas ut än idag till säsongens bäste bandyspelare och är sannolikt ett av bandyvärldens finaste priser med alla legendariska namn ingraverade på pokalen. Priset skänktes till VSK av Bertil Noréns änka efter hans död. Den förste som tilldelades ”Bertil Noréns Minne” var Pontus Widén 1944.

Den första dammatchen spelades 20 februari 1927 på Herrgärdesplanen. VSK mötte Sveriges bästa lag Stockholms Kvinnliga Bandyklubb. Stockholmslaget vann med 9-1. I referatet var man noga med titlarna och där kunde man läsa: ”Fröken Rut Hellman gjorde åtta mål genom att dribbla sig ända in i målet och det nionde gjorde fru Ehrnfeldt” . Det blev inga fler matcher och det dröjde ända till 1978 innan VSK startade dambandyn på nytt.

 

1930-talet

1930-talet är unikt i VSK:s historia av den anledningen att VSK inte vann något SM-guld under 30-talet. VSK spelade tre SM-finaler 1932, 1935 och 1936 och förlorade mot IF Göta två gånger och mot Slottsbron 1936. 30-talet var Slottsbrons storhetstid med bl.a. två SM-guld.

Den store spelaren under 30-talet var Gunnar Hyttse. Han blev stor grabb nr 3 efter de legendariska spelarna Sune Almkvist (0), Sven ”Sleven” Säfvenberg (1), Gunnar Galin (2). Gunnar Hyttse fick dock sitt efterlängtade SM-guld 1942 (se nedan). Han spelade 12 A-landskamper.

Gunnar Hyttse är nog en av de mest legendariska ”bandykungarna” i Västerås. Han påpekade ofta när han träffade folk på stan efter sin karriär att, ”Kom ihåg, att det är jag som är kungen”.

Gunnar_Hyttse

Gunnar Hyttse

En sak att notera är att det sattes publikrekord med 11 231 åskådare på Arosvallen 18 februari 1934 i matchen mot IFK Uppsala i den avgörande matchen om seriesegern. VSK förlorade med 5-1, men publirekordet för seriebandy i Västerås står sig fortfarande.

År 1931 startade Allsvenskan för första gången efter stora motsättningar inom bandyn. Föreningarna drev igenom beslutet trots motstånd från Förbundets ledning, som tyckte att cupspelet som ledde fram till SM-final var mera lyckosamt. Allsvenskan spelades redan från början i två grupper med åtta lag i vardera gruppen i en enkelomgång. Efter sju matcher spelade seriesegrarna från de båda grupperna SM-final. Vartannat år hade man fyra hemmamatcher och det andra året tre hemmamatcher. Premiäråret 1931 blev VSK tvåa i norra gruppen efter AIK. Året därpå vann VSK allsvenska gruppen för första gången och spelade final mot IF Göta, men förlorade med 3-2.

 

1940-talet

Den andra storhetsperioden i VSK inträffade på 40-talet. VSK spelade sex finaler och blev Svenska Mästare tre år, nämligen 1942, 1943 och 1948.

I finalen 1942 mot Skutskär gjorde Pontus Widén sin första final som 19-åring och gjorde båda målen. Gunnar Hyttse fick sin efterlängtade guldmedalj i sin sista match för VSK. Anmärkningsvärt är att i Skutskärs mål stod den blott 16-årige Bosse Nilsson, som sedan hade en enastående karriär som spelare och fruktad domare.

Finalen mot Bollnäs 1948 var också speciell. Efter 2-2 blev det omspel och efter godkännande av VSK spelades den andra matchen i Bollnäs. Bollnäs vann med 1-0, men stora isproblem gjorde att planen hade kortats 10 meter. Bandyförbundet underkände matchen och den spelades en tredje gång på Laduviken i Stockholm. VSK vann med 3-0 inför 6 392 åskådare som fick stå på land.

Publiksiffrorna på SM-finalerna på 40-talet var imponerande. Den största publiksiffran var 1948 i VSK:s segermatch mot Broberg med 26 617 åskådare på Stockholms Stadion. Även i seriematcherna var publiken talrik med oftast mellan 4- 6 000 åskådare. Toppnoteringen är från 2 februari 1947 med 10 922 åskådare mot Örebro på Arosvallen.

SMFinal_1950

Guldlaget 1948.
Ture ”Lill-Vallo” Andersson, Pontus Widén, Henry Ohlsson, Kalle Serrander, Gunnar ”Gucko” Jansson, Gösta Andersson, Erik Flodin, Birger Hammarbäck, Tage Sjöstrand, Bertil Thunman och målvakten Henry Engström samt lagledaren Einar ”Eja” Bergström.

Det fanns stora profiler i VSK Bandy under 40-talet förutom Pontus Widén och Gunnar Hyttse. Henry Olsson spelade sin första final som center 1942 och sin sista final 1960 som back och vann totalt fem SM-guld. Henry blev utsedd till hela VSK:s främste spelare och ledare genom tiderna i VLT:s ranking vid 100-års jubiléet 1904 som spelare och ledare i bandyn och som allsvensk spelare i fotboll i VSK på 50-talet. Andra profiler var Lasse Petterson och Gunnar ”Gucko” Jansson, den snabbe på högerkanten. Lasse Pettersson var landslagsman i både bandy, ishockey och fotboll och förmodligen den största bollbegåvningen som funnits i Västerås.

Stora Grabbar blev Erik Eklund, Bernt Hellström. Ture ”Lill-Vallo” Andersson, Einar Bergström, Tage Sjöstrand, Pontus Widén, Göte Karlström, Henry Olsson, ”Gucko” Jansson och Erik Flodin. Alla var framgångsrika spelare på 40-talet och som också spelade i Landslaget, även om antalet landskamper var ganska fåtaliga på 40-talet med hänsyn till kriget. En sådan framgångsrik spelare som Pontus Widén spelade bara 4 A-kamper, men han vann skytteligan i Allsvenskan 3 gånger.

 

Pontus_Widén

Pontus Widén

 

1950-talet

1950-talet var ett märkligt årtionde sportsligt i VSK med både framgångar och svåra nederlag. Den största händelsen var naturligtvis tillkomsten av den första konstfrysta banan på Rocklunda 1956.

Årtiondet började bra med SM-guld 1950. VSK vann mot Sandviken med 2-1 på Stockholms Stadion inför rekordpubliken 27 047 åskådare. Seriesegern ordnades i den sista matchen borta mot AIK med vinst med 3-2 inför storpubliken 12 448 åskådare. De kommande två åren blev det andraplaceringar i Allsvenskan, men sedan blev det ”gamla” 40-talsgänget för gammalt för att hänga med. Förnyelen dröjde för länge.

År 1954 kom VSK sist i Allsvenskan Södra med endast en vinst hemma mot Nässjö. Trots de dåliga insatserna kom 6 902 åskådare till den matchen. Det blev ett trist 50-årsjubileum för VSK.

I div. 2 blev det en chock för VSK i mötet med VIK inför 3 291 åskådare. VIK vann med 5-3 och blev seriesegrare. I kvalet till Allsvenskan förlorade dock VIK mot Hälleforsnäs IF. De båda lagen fick således fortsätta i div.1. I prestigemötet 1956 fick VSK revansch och vann med 8-3 efter 5 mål av Pontus Widén. Seriesegern ordnades i den sista matchen mot Sirius (6 000 åskådare!) genom att spela 3-3. I kvalet mot Waggeryds IF vann VSK båda matcherna inte minst tack vare goda insatser av Pontus Widén ännu en gång.

Tillkomsten av Rocklunda 1956 innebar stora förändringar och gav nya förutsättningar för hela Bandysverige. Det var den första konstfrysta bandybanan i hela världen. Klubbarna stod i ”kö” för att få träna och spela på Rocklunda. Det dröjde fem år innan nästa konstfrysta banor anlades i Uppsala och Skutskär. Invigningen ägde rum 2 december 1956 och ca 4 000 åskådare i regnigt väder kom för att se den första matchen mellan Svenska Landslaget och Västmanland. Landslaget vann med 3-1. ”Underverket” i Västerås stod klart efter många och långa diskussioner om ”miljonanläggningen” som av vissa kallades en onödig ”leksak” för ungdomen.

Första säsongen på Rocklunda blev ingen framgång för VSK. Laget kom näst sist 1957 och skulle då degraderas. Men Förbundet ansåg att det var mycket synd om VSK skulle ramla ur Allsvenskan med tanke på Rocklunda. Förbundet beslutade att utöka åttalagsserierna till två tiolagsserier. Det var ett beslut som blev mycket omdiskuterat. VSK räddades kvar av Förbundet!

50-talet slutade dock med en SM-final 1959. Förstärkningar hade gjorts med Nisse Wickman, Sven-Erik Broberg, Malte Eidhagen. I målet stod den unge ”Solle” Jonsson. I finalen mot Skutskär förlorade dock VSK med 2-1. En mycket omdiskuterad händelse var, när målvakten Bosse Nilsson fick ett mål bortdömt för offside genom att mycket högt skrikande påkalla domarens uppmärksamhet. Den gode Bosse Nilsson hade stor auktoritet redan som spelare. Rekordpublik såg matchen med 28 848 åskådare. Ett rekord som stod sig ända till 2013 i den första finalen på Friends Arena.

 

1960-talet

1960-talet inleddes med serieseger och den 19:e SM-finalen. VSK blev Svenska Mästare efter seger mot Sirius med 3-1. ”Belöningen” för VSK blev en elva dagar lång turné i Sovjet med tre matcher mot de tre bästa lagen. Det blev dock förlust i alla matcherna.

 

smguld_1960

Laget. Bakre raden fr. v.: Lennart ”Fralle” Ferngren, Gunnar ”Gucko” Jansson, mv. res. Stig Lindberg, Erik ”Lill-Bissen” Berglund, Bernt ”Nollan” Wasberg, Sven-Erik Broberg, Mischa Pokosta och Nils Andersson.
Främre raden fr. v.: Bengt Berglind, Henry Ohlsson, Nils-Olof ”Solle” Jonsson, Ove Almroth, Malte Eidhagen och Leif-Göte Eriksson (sedermera Enternäs och elitdomare)

 

Värt att nämnas är att ”Gucko” Jansson fick den åtråvärda Kabompokalen 1960 som utdelades åren 1929-1961. Tidigare VSK:are som fått priset var Gunnar Hyttse 1930 och Thure ”Lillvallo” Andersson 1946.

Säsongerna efter SM-guldet blev inte så framgångsrika. I mitten av 60-talet spelades Allsvenskan i tre åttalagsgrupper och VSK vann den centrala gruppen 1963-64. I slutspelet med två trelagsgrupper var VSK ytterst nära att gå till final men missade finalen på målskillnad.

Säsongen 1969-70 gick det helt snett. VSK kom sist med bara 8 poäng, 5 poäng sämre än det näst sista laget. Det blev nedflyttning till div. 2. Det kan noteras att både Köping och Västanfors spelade i samma serie, och VSK var således endast det tredje bästa laget i Västmanland.

VSK blev seriesegrare i div. 1 1970-71. Via kval mot Surte, Mjölby och Vetlanda lyckades VSK kvalificera sig för Allsvenskan igen.

Återkomsten blev mycket lyckad! Efter att ha kommit till slutspel första året blev VSK Svenska Mästare 1973. Det var 13 år sedan det förra guldet 1960. Det mest anmärkningsvärda var, att VSK vann SM utan att ha en enda landslagsspelare. Slutspelet var oerhört spännande. Mot Sandviken i kvartsfinalen blev det en tredje avgörande match på neutral plan i Uppsala. VSK vann med 4-1.

I semifinalen blev det vinst borta mot Falun med klara 5-0.”Rulle” Johansson gjorde alla målen. Hemma i den andra matchen blev det oerhört spännande. Med åtta minuter kvar ledde Falun med 3-1. Håkan Andersson gjorde 2-3 och med endast 50 sekunder kvar kvitterade Leif ”Prinsen” Eriksson till 3-3. Rekordpublik med 9 705 åskådare, ett rekord som står sig än idag på Rocklunda för allsvensk bandy. Finalen mot Örebro vanns med 4-1. Bakom den framgångsrika återkomsten till SM-final efter vistelsen i div.2 låg några framgångsrika ledare med Bertil Svensson, Henry Olsson och Svenke Borg i spetsen.

 

Rocklunda_1973

Rocklunda under SM-finalen 1973

De närmaste säsongerna blev dock inte lika framgångsrika. Värvningarna av Torbjörn Ek, Sören Boström och Stefan Johansson bäddade dock för en ny final 1978. Seriesegern vanns på minuskvot med målskillnaden 60-62 efter bl.a. en storförlust mot Katrineholm med 11-0! I den avgörande semifinalen borta mot Boltic vann VSK med 5-4, trots att laget långa stunder var utspelat. Rubriken i VLT säger dock allt, Boltic – Tobbe Ek 4 -5! Självklart blev Tobbe Ek ”Årets Man” i svensk bandy. I finalen förlorade VSK mot Edsbyn med 6-4.

 

1980-talet

1980-talets inledande år präglades av den stora ekonomiska krisen i VSK. Skulderna uppgick till 1,6 mkr! Mycket pengar på den tiden! Bandyn och fotbollen skyllde på varnadra för den dåliga ekonomin. Det blev ett stålbad. Ett stort antal av intäkterna ”öronmärktes” av huvudstyrelsen för att betala skulderna. Bandyn hade inga pengar inför säsongen 1982-83. De ledande spelarna försvann till andra klubbar, och den nya styrelsen i bandyn beslutade att skära ned kostnaderna till hälften och inga ersättningar skulle betalas ut. Sponsorkontakter skulle inledas för att öka intäkterna. En avgörande händelse var den planeringskonferens som genomfördes i februari 1983. En tre-årig strategisk plan beslutades och ettåriga handlingsplaner skulle utgöra grunden för de ekonomiska, sportsliga och sociala målen. Den nya 3-årsplanen som antogs 1986 visade att VSK nått tidigare uppsatta mål för att kunna sikta mot att bli bäst igen.

Sportsligt avgörande var bortamatchen mot Bollnäs 25 januari 1983. VSK låg sist på sju poäng och Bollnäs hade 11 poäng. VSK vann efter en heroisk insats och klarade sig sedan kvar i Allsvenskan trots att alla hade tippat att VSK skulle åka ur med det försvagade laget. Den som räddade VSK var i första hand Sören Boström. Han var helt otrolig och med sin energi lyckades han rädda kvar VSK. Tack Sören! Det kan nämnas att Bollnäs åkte ur, och det dröjde många år innan Bollnäs var tillbaka igen.

Den nya treårsplanen 1986 hade bl.a. som mål att komma till final inom perioden. Hårt arbete, ett antal värvningar och ordnad ekonomi ledde fram till målet. Hasse Johansson kom redan 1984 och hade med sig kamraten Mikael Erlandsson. Sedan kom i tur och ordning Anders Carlsson, Christer ”Kaka” Carlsson, Tommy Nilsson, junioren Göran Rosendahl, Per Karlsson och slutligen Ola Johansson och Stefan ”Lillis” Jonsson 1988. En viktig värvning var också den nye tränaren Leif Klingborg, som med sitt ledarskap tillförde något helt nytt i VSK.

VSK vann grundserien 1988-89 överlägset och förlorade bara en match. VSK vann sedan elitserien och vann över Motala i kvartsfinalen och Selånger i semifinalen. I finalen, den sista på Söderstadion väntade Velanda som hade många och duktiga spelarprofiler och var favoriter. VSK vann dock klart med 7-3 och en ny framgångsrik period inleddes.

En viktig händelse var tillkomsten av Bandystugan 1988 på Östra sidan av arenan och Kanslibyggnaden. Bandystugan har, förutom att inrymma omklädningsrum, betytt väldigt mycket för sammanhållningen i föreningen och har också under många år varit en naturlig representationslokal för sponsorer och andra gäster. Styrelsen och kommittéerna fick också möjligheter till bra möteslokaler och slapp att gå hem till varandra för mötena.

Sverige och VSK fick 1981 sina första världsmästare i bandy genom den historiska segern mot Sovjet långt borta i sibiriska Chabarovsk. Sören Boström och Jörgen Johansson i VSK var de första mästarna och Sören var Sveriges lagkapten. Sören Boström blev också världsmästare 1983.

Dambandyn började ta fart igen på 80-talet och 1988 kvalificerade sig laget för spel i den högsta serien. Debutmatchen mot Boltic slutade dock illa, då det blev stor förlust med 16-1 Laget lyckades bara vinna en match och blev sist i serien och fick lämna den högsta divisionen.

 

1990-talet

1990-talet var den mest framgångsrika perioden VSK:s historia, som ju inleddes redan 1989 med SM-vinst. VSK var i final 1990, 1991, 1993, 1994, 1996, 1997, 1998, 1999 och vann 6 SM-guld. Framgångsrika tränare var Leif Klingborg, Ola Johansson och Sören Boström. Bästa resultatet kunde Sören Boström uppvisa som under sina fyra år som ansvarig huvudtränare ledde VSK till final alla fyra åren och tog tre SM-guld.

En stor del i de stora framgångarna, som började redan på slutet av 80-talet, hade managern Björn-Olle Forsberg. Han hade förmågan att se vilka spelare som kunde utvecklas och värvas för att VSK skulle bli ett framgångsrikt lag. Flera av värvningarna utvecklades i VSK för att sedan bli elitspelare och landslagsspelare.

Ola Johansson avslutade sin framgångsrika spelarkarriär i finalen mot sitt ”gamla” Boltic. VSK vann i Sudden Death. Ola avgjorde med en passning från sidolinjen in i straffområdet där Pelle Fosshaug slog in bollen på volley. Det var Olas sista match och Pelles första SM-final. En värdig avslutning för Ola som därmed vann sitt 10:e SM-guld och som kunde lämna över till ”avtagaren” Pelle Fosshaug.

sm_guld1993

Laget 1993
Anders Carlsson, Mikael ”Larre” Larsson, Johan Olsson, Stefan Jonsson, Göran Rosendahl, Christer Karlsson, Jonas Holgersson, Mikael Erlandsson, Andreas Westman, Ola Johansson, Hans Johansson, Mattias Larsson, Per Fosshaug, Peder Lönn mv. res.

 

Förutom Pelle Fosshaug kom det flera mycket duktiga spelare till VSK under 90-talet som bidrog till stora framgångarna. Följande namn inger stor respekt; Roger ”Gubben” Carlsson, Jonas Holgersson, Andreas Westman, Lasse Gustavsson, Ted Andersson, Anders Hedlund, Ola Fredriksson, Göran Boström, Samuli Niskanen, Andreas Bergvall. Bland de egna spelarna var Johan Olsson och Micke Carlsson de främsta.

Stora händelser på 90-talet var SM-finalen 1990 och VM-turneringen 1997. Båda arrangemangen krävde stora insatser av VSK, men båda evenemangen blev mycket väl arrangerade. ”Solskensfinalen” 1990 går till historien beroende på att det var så varmt, 17 grader! Ismakarna på Rocklunda utsågs på banketen till Världsmästare i att göra bra is under svåra förhållanden. Rocklunda fick bygga ut med flera extra läktare och kunde till slut ta emot 14 608 åskådare. Matchen var utsåld flera veckor före matchdagen. Dessutom vann VSK mot ärkerivalen Sandviken efter en mycket spännande match.

VM-finalen 1997 stördes av ett kraftigt regn, men Sverige var helt överlägset och slog Ryssland med 10-5 inför 10 127 åskådare. Utsålt! Världsmästare blev VSK:arna Pelle Fosshaug, Ola Fredriksson, Göran Rosendahl, Stefan Jonsson och Hasse Johansson.

Tillkomsten av Hakonplan 1994 blev oerhört viktig för att utveckla ungdomsbandyn. Tillgången till två bandyplaner för Västeråsbandyn var unikt för Sverige. VSK var med och finansierade Hakonplan och stora ideella insatser gjordes med eldsjälen Pelle Karlsson i spetsen. Hakonplan gav förutsättningar för att höja kvalitén på ungdomsbandyn, och VSK:s ungdomslag var väldigt framgångsrika på 90-talet med deltagande i många SM-finaler.

För dambandyn gick det lite upp och ner under 90-talet. I början hade VSK två lag i seriespel men verksamheten gick ner efter ett par år. Men under andra halvan av 90-talet blev det lite bättre och 1998 spelade VSK i den högsta serien men åkte ur efter ett år.

 

2000-talet

Under 2000-talet blev det både stora framgångar och några besvärliga år. VSK spelade SM- final 2001, 2002 och 2009.

I finalen 2001 vann VSK mot Hammarby med 4-3 efter en mycket rafflande och spännande match. Stora matchhjältar blev målvakten Andreas Bergwall och Anders Östling. Andreas räddade flera frilägen ensam mot den tidens skyttekung Jonas Claesson. Anders Östlings mål när han från egen planhalva åkte igenom hela Hammarbys försvar går till historien som en av de främsta prestationerna som gjorts i en SM-final.

I SM-finalen 2001 förlorade VSK klart med 8-4 mot Sandviken efter en ganska svag insats i andra halvlek. Anmärkningsvärt var att Micke Carlsson gjorde alla VSK:s fyra mål. Det påminner om Hasse Johanssons sista SM-final 1997, när Hasse gjorde alla fyra målen men att VSK trots detta förlorade mot Sandviken.

Efter några sportsligt magra år överraskade VSK alla stort med att vinna SM-guld 2009. Året innan hade VSK slagits ut av Edsbyn i den femte avgörande matchen i semifinalen efter att ha lett med 2-0 i matcher och med 3-0 när det återstod knappt 20 minuter av den femte matchen. I semifinalen 2009 vann VSK över Sandviken i den femte avgörande matchen på Rocklunda. I finalen 2009 fick VSK revansch på Edsbyn och vann med 5-4. VSK:s lag var en mycket lyckosam blandning av ungt och gammalt. Veteranerna Micke Carlsson, Patrik Anderbro och Ted Andersson gjorde sin bästa säsong på länge och deras insatser var avgörande i finalen. Ungdomarna Tobias Holmberg, Stefan Edberg, Victor Engström och Oskar Grön visade att något nytt var på gång i VSK.

I dambandyn blev det på 2000-talet större verksamhet framför allt på flicksidan och antalet flickor i Bandyskolan ökade för varje år. A-laget pendlade mellan den högsta serien Allsvenskan för Damer och spel i div.1.

Totalt har VSK Damer spelat åtta säsonger i den högsta serien Allsvenskan för damer sedan starten för serien 1973.

Den största händelsen på 2000-talet var trots allt tillkomsten av hallen ABB Arena Syd år 2007, 51 år efter tillkomsten av den första konstfrysta bandyplanen i världen på Rocklunda. Den har redan betytt mycket för bandyns möjligheter att utvecklas både sportsligt och ekonomiskt och inte minst för att locka ungdomarna att börja spela bandy. Hallen har fått kritik för pelarna som skymmer en del, och att den känns lite opersonlig och stor. De ombyggnader som planeras år 2013 kommer dock att åtgärda en del av bristerna.

 

ABBArenaSyd

ABB Arena Syd

 

VSK var arrangör av två VM år 2004 och 2008. VM 2004 blev mycket lyckat för VSK:s del, och VSK gjorde en miljonvinst på evenemanget. VM 2008 som arrangerades tillsammans med Tillberga Bandy blev dock en stor förlustaffär för de båda klubbarna. Publiken svek och det var svårt att få sponsorer i den då rådande finanskrisen. Förlusten satte spår i VSK:s ekonomi under flera år framåt.

En viktig händelse var firandet av VSK:s 100-års jubileum 2004 med en lång rad aktiviteter under hela jubileumsåret. Jubileet hade planerats under tre år under ledning av bandyns ordförande Karl-Erik Eckemark. Ett stort födelsedagskalas den 29 januari på Stora Torget inledde firandet med ca 4-5000 människor samlade som fick kaffe och grönvita bullar och höra på olika artister. Sedan följde VM i bandy, utställningar, teckningstävlingar i skolorna, jubileumsturneringar och ungdomsturneringar i de olika klubbarna, framtagande av en jubileumstavla, Bandymagasin utgiven av Västerås Tidning till alla hushåll, bildspel av VLT, stor jubileumsbankett på Aros Congress Center med 500 gäster, musikal som skildrade VSK:s historia producerad och författad av VSK:s egen Gunilla Johansson, medaljfest för att hedra alla välförtjänta medlemmar i VSK m.m. Ingen annan förening har nog firat så grundligt som VSK gjorde med deltagande av alla klubbar i VSK. Ett mycket värdigt firande av en framgångsrik klubb!