Kalle Rosenberg tavla

 

Allas vår vän i VSK Kalle Rosenberg har avlidit. Jag skriver medvetet allas vän för det rymmer nog hemligheten i Kalles personlighet och hans stora och viktiga roll i VSK under årtionden. Alla vi VSK:are som mötte Kalle på läktaren eller tidigare på Stora Torget kände att just vi var hans vänner. För publiken på Rocklunda var Kalle under alla år allas älskade hejaklacksledare.

Kalles stora roll med att skapa stämning på matcherna var enastående. Barhuvad, tunn tröja och barhänt trots ibland stark kyla gick han runt arenan och fick publiken i en fantastisk stämning. Det gällde inte bara på hemmamatcherna. Kalle missade sällan någon bortamatch eller World Cup i Ljusdal trots de långa resorna från Göteborg. Oftast tog Kalle tåget från Göteborg och åkte med supporterbussen till bortamatcherna. Kalle var en viktig länk för VSK till alla våra supportrar. Alla älskade Kalle!

Kalle deltog alltid i alla segerbanketter, och på VSK-vännernas årsmöten var Kalle en given gäst. Kalle tyckte om att hålla tal och gratulera VSK till alla framgångar. Kalle briljerade då med sina historier och anekdoter om VSK:s alla profiler och avgörande matcher. Kalles minne var enormt. Han kom inte bara ihåg resultaten, utan han kunde alltid ange målgörarna och i vilken minut som ”Gucko, Pontus eller Hasse hade gjort det avgörande målet.

Kalles ”grön-vita” brev, där kuverten var tryckta i grön-vita färger, till spelare och oss ledare i styrelsen var fantastiska och uppskattade av alla. Kalle hade den förmågan att tacka för goda insatser, men han kunde även tycka till om det, som han ansåg inte fungerade. Vi är nog flera som bevarar breven på en särskild plats hemma!

Kalle var inte bara uppskattad i VSK och på Rocklunda och Arosvallen. Ett bevis på detta är, att Svenska Bandyförbundet utsåg Kalle till Årets PR-profil år 1993.  Den utmärkelsen var Kalle mycket stolt och glad över. Kalle blev Hedersmedlem i VSK 2004 i samband med 100-årsjubileet för berömvärda insatser. I jubileumsmusikalen var Kalle huvudpersonen tillsammans med hela ensemblen i avslutningsnumret. Jag tror att jag aldrig sett Kalle gladare än vid det tillfället. Alla vi i salongen grät tillsammans med Kalle.

Även om Kalle tycke om att ibland stå i centrum, så var Kalle mycket försynt och ville aldrig störa när han hälsade på i omklädningsrummet eller åkte med spelarbussen. Men när han dök upp vid matcherna blev vi alltid på gott humör, och spelarna kunde göra sitt yttersta med stöd av Kalles hejaramsor. Kalles sista match blev mot Kungälv den 3 januari. Vi är glada över att det var en väldigt fin sista match för Kalle med en härlig vinst!

En människa dör först på riktigt när ingen minns honom. Minnet av Kalle kommer vi alltid att  bära med oss inte bara på läktaren utan i alla sammanhang i VSK. Det minnet är oerhört varmt, mycket positivt och framför allt mycket glädjerikt. När vi på Rocklunda startar hejaramsan ”Hejsan alla är Ni klara”, så kommer nog Kalle att le i sin bandyhimmel.

 

Karl-Erik Eckemark