16 apr Ett brev från Magnus Joneby
Jag vet att jag tar rätt beslut nu men det betyder inte att det är lätt. Min karriär som bandyspelare för Västerås SK är över.
Jag känner mig otroligt lyckligt lottad att ha förverkligat min dröm att över 30 år få utöva den sport jag älskar. Dessutom i en av Sveriges finaste och mest dekorerade idrottsföreningar. Åren i VSK har verkligen gett mig några av de bästa ögonblicken i mitt liv.
Från starten vid 7-års ålder i P-84 – till avslutet som lagkapten den 18:e mars 2023 på Studenternas med bucklan i hand, är en resa som jag känner en otrolig stolthet för. Att få avsluta min karriär med en vinst i sista matchen är ett slut jag bara hade kunnat drömma om. Och vilken vinst det var.
Att kunna visa min tacksamhet till alla dem som har spelat en roll under denna resa känns som en omöjlighet. Jag känner mig så otroligt tacksam gentemot så många människor som hjälpt till att forma min karriär.
Jag säger TACK från hela mitt hjärta till alla mina tidigare tränare, lagkamrater, lagledare, serviceteam, och framför allt våra grönvita supportrar. Ni har alla en plats i mitt hjärta.
Ett speciellt Tack till Micke och Ted för att ni trodde på mig som 24-åring och gav mig äran att leda laget och ge mig kaptensbindeln. Ni två har varit mina förebilder när det kommer till VSK:s kultur och jag har gjort mitt yttersta för att den fina kulturen ska få leva vidare.
Tack Hompa och Gröhn för den trygghet ni gett mig och alla minnen vi fått dela. Tack Bosse för alla skratt.
Tack till mina föräldrar och mina systrar. Utan ert engagemang under mina tidiga år och stöd under senare så skulle jag inte kommit dit jag är idag och jag är tacksam för att vi kunnat samlas kring VSK och bandyn.
Tack till min fru som även hon har 600 matcher i support och till mina barn som kramat mig lika mycket i motgångar som i medgångar. Vi har gjort detta tillsammans och jag har Er att tacka för allt. Jag ville helst ha 4 guldhjälmar, en för varje familjemedlem. Min son Max, 4, ringde precis innan samlingen på finalen och sa:
– Ta med dig hem något glimmigt pappa.
Tack laget för att vi löste det, nu har jag fyra.
Tack också till chefer, medarbetare, vänner och grannar för förståelse och för stöttning när det har behövts.
Nu ser jag fram emot att tillbringa mer tid med min familj och följa och stötta mina barns utveckling i vad de än tar sig för likt mina föräldrar gjort för mig. Mitt hjärta är fortsatt lika grönvitt och jag kommer göra vad jag kan för att stötta laget/föreningen men nu utan skridskor och i stället med en grönvit halsduk runt halsen.
Vi ses på Rocklunda.
//Magnus Joneby
