15 jan 2022 ”Jag hade inte suttit här om det inte vore för min familj” | Tobias Holmberg gör sin 500:e match för Västerås Sportklubb
Tobias Holmberg spelar idag, som fjärde person genom tiderna, match 500 i VSK-tröjan. – Det är här hjärtat bultar och det är det som har drivit mig att vara kvar i alla år, det är den enkla sanningen, berättar Tobias Holmberg.
I eftermiddag ansluter Tobias Holmberg till skaran bestående av Ted Anderson, Michael Carlsson och Magnus Joneby som tillhör VSK Bandys Wall of Fame. Spelare som spelat minst 500 matcher för VSK Bandy.
– Det är bara att titta på de tre som hänger där nu, det är legendarer alla tre. På så vis så är det kul att komma upp i den siffran, tiden har ändå gått fort från den första matchen tills nu.
Fort och fort, vi behöver vrida tillbaka tiden 6635 dagar för att komma tillbaka till debuten i högsta serien. Den 16:e november 2003 äntrade Holmberg, då blott 16 år gammal, isen i Vänersborg för att göra sin första match i VSK Bandys herrlag.
– Jag minns faktiskt inte den första seriematchen, men jag kommer ihåg första gången jag var med herrlaget. Det var på försäsongen samma år, Svenssons Cup i Uppsala. Utomhus, knottrig is och väldigt tidigt på försäsongen.
Vad har egentligen hänt sen den där debutmatchen 2003?
– Det har hänt rätt mycket. Jag har fått spela med fantastiskt många bra bandyspelare och vi är några som bestått hela tiden, Joneby har jag spelat med i alla år. Jag har fått vara med att ta SM-guld, titlar i andra tävlingar, en utflykt till Ryssland som var väldigt kul att få testa på. En hall har tillkommit, när jag började så spelade vi ju utomhus. Jag har haft förmånen att få spela i ett VSK där vi i princip alltid, alla säsonger, har varit med och krigat i toppen.
Vad är det som har gjort att du varit på den här nivån i så pass många år?
– Att jag har fått och fortfarande får spela här, det känner jag otrolig tacksamhet för. Jag är uppväxt här, det är mitt andra hem. Det är här hjärtat bultar och det är det som har drivit mig att vara kvar i alla år, det är den enkla sanningen.
Att Rocklunda är ett andra hem är enkelt att hålla med om. Sedan intåget i bandyskolan som fyraåring har Tobias Holmberg spenderat tusentals timmar nere på Rocklunda.
– Det blev bandy för att det fanns i familjen. Farfar var materialare och slipare, min far gjorde några A-lagsmatcher i VSK och höll sen till i Svartådalen. Jag har sprungit här nere sedan jag var väldigt liten och jag växte in i bandyn direkt på något vis.
Holmberg höll förutom bandyn även på med fotboll. Så pass att han som 15-åring deltog på Elitpojklägret i Halmstad sommaren 2002. Valet föll till slut på bandyn, tack vare uppflyttningen till herrlaget våren 2003.
– Jag fick chansen att vara med i elitgruppen och träna med herrlaget och då tog jag beslutet att satsa på bandyn fullt ut. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att bandy är fantastiskt kul och jämför man med många andra idrotter så gör man saker i en väldigt hög fart. Kombinationen boll, klubba och skridskor vägde tungt när jag tog beslutet.
Förutom en utflykt till Ryssland och SKA Neftyanik säsongen 2012/2013 har Holmberg representerat Västerås SK. En klubb och två färger som betyder väldigt mycket för honom.
– VSK Bandy betyder väldigt mycket. Jag har levt med VSK Bandy hela mitt liv, från bandyskolan som fyraåring, så jag minns inget annat. VSK har alltid funnits där. Det är mycket förknippat med platsen vi sitter på idag också, Rocklunda. Hela klubben och färgerna… det betyder otroligt mycket och ligger varmt om hjärtat. Man vill bara klubben väl, och det försöker jag överföra till mina barn som hittills tycker att bandy är kul.
Två barn var det ja, och fästmön Josefin Hjälmeby. Lägg därtill ett heltidsjobb. Att få ihop livspusslet med en elitkarriär är svårt, och när Holmberg börjar prata om det blir det känslosamt.
– Jag hade aldrig suttit här idag om det inte vore för min familj. Både min käre mor och far, som alltid är här och stöttar mig. Och ”Jossan” och mina barn såklart. Det hade aldrig gått annars…, säger Holmberg och efter att ha hämtat andan utvecklar han:
– Det blev på ett helt annat sätt när man fick barn, man ser på saker och ting på ett annorlunda sätt. Det blir ett annat livspussel och utan ”Jossan” hade det aldrig gått. Hon ställer alltid upp, i vått och torrt, och hon fixar och donar hemma. Hon är alltid här och stöttar mig. Min familj har en väldigt stor del i det här, att man sitter här idag.
Dan Kiwii Persson
Foto: Maria of Sweden, Stefan Lindgren
Dan Kiwii Persson
Foto: Maria of Sweden, Stefan Lindgren
