Aksel Ekblom: “Jag är ingen Johan Esplund”

För drygt ett år sedan spelade han säsongens sista match mot Kalix i Allsvenskan Norra inför 89 personer på Östermalms IP. På söndag kliver han ut på Friends Arena inför tiotusentals personer för att spela SM-final. Resan har gått fort, men det ligger ett gediget jobb bakom Aksel Ekbloms framfart i vinter.

 

Hur har det senaste året varit för din del?
– Det känns inte så himla konstigt ändå, det har gått jävligt bra och har varit hur roligt som helst. Dels att ta en plats och få spela, och göra det bra och få beröm, samt att laget gör det bra och går till final. Sen jag skrev på i april så kan det inte ha gått så mycket bättre.

 

Vad hade du för tankar när du skrev på för Grönvitt i april 2013?
– Jag hade ju rätt mycket tankar sådär, men tanken ”nu ska vi gå till SM-final” dök liksom inte upp. Det var mycket med en ny stad, flytt osv. Att ta plats i laget var min stora oro, jag sa till Campese att jag inte ville bli värvad för att sitta som femte reserv, jag ville spela. Campese förstod och sa att allt är möjligt bara man vill, men sa samtidigt att det skulle finnas en konkurrens situation.

 

I början av säsongen var ni tre spelare om två platser (Oskar Robertson, Martin Flodström och Aksel Ekblom). Hur upplevde du början av säsongen?
– I början var det en kamp mellan mig och Martin Flodström om en av platserna, vi fick spela båda två. Sen kom Patrik Sjöström in och då tänkte jag ”jaha det var den här säsongen”. Jag blev lite utanför där ett tag, samtidigt som jag blev sjuk. När jag kom tillbaka efter sjukdomen spelade jag med Patrik och Mange (Joneby), spelade i fem matcher sen skadade jag mig i matchen mot Kalix borta. Sen var det lite fram och tillbaka under en tid.

 

Sen i slutspelet har du bevisat att du förtjänar en plats i backlinjen.
– Jag känner ju att jag har tagit min plats och det har känts bra. Jag känner själv att det är jävligt coolt att ta en plats, det är ju ingen självklarhet någonstans.

 

Det fanns vissa frågetecken till att Mesta Mästarna värvade en back från Allsvenskan, förstod du på dig den kritiken?
– Det är klart att jag gjorde. Jag läste på lite forum och fick se kommentarer som ”vad är det där för tomte?”. Sen har snacket under säsongen varit att försvaret har varit ganska dåligt, men kollar man statistiken så släppte vi in näst minst mål i hela serien. Den där kritiken har försvunnit allt eftersom under slutspelet då det har börjat gå bättre.

 

Hur tycker du att det har gått sen den första kritiken?
– Hela den här resan har varit cool, det är lite av drömscenario för både mig och klubben. Klubben vill ju inte göra någon floppvärvning och jag känner att jag tagit min plats.

 

Trodde du själv att du hade den här kapaciteten i dig?
– Dum som jag är så trodde jag nog det, men kanske inte att jag kunde vara såhär bra. Det jag visste innan var att jag inte skulle göra bort mig. Jag har en spelstil där jag inte utmärker mig direkt, jag är ingen Johan Esplund på planen, och den spelstilen passar in rätt bra i den här serien. Jag hade inte skrivit på om jag varit osäker på min förmåga, jag kände att jag skulle greja ”det här”, vad än nu ”det här” var. You gotta risk it to get the biscuit.

 

I semifinalen slog VSK ut Hammarby, ett Hammarby som är din moderklubb. Hur kändes det?
– Min första match mot Hammarby var på Zinken i slutet av serien, och det var en speciell match för mig. Sen var det liknande i den första semifinalen. Jag känner många av dem sedan jag spelade där och sen möter man såna som Patrik Nilsson. Man har ju respekt för dem. Men allt det där försvann liksom efter första semifinalen. Vänskapen la man åt sidan och respekten för de stora spelarna försvann liksom. Vi körde på och när vi blev klara för final var det hur skönt som helst.

 

Nu väntar Sandviken på Friends Arena i en SM-final nu på söndag. Hur smakar det i munnen?
– Man har landat lite i att man är i final. När det blir fredag och när vi tränar på Friends som kommer det nog komma en våg över en, men det gäller att ta det lugnt, träna på och äta bra. Det låter kanske klyschigt men va fan, det är inte många som får vara med om det här.

 

Ni var och besökte Friends Arena idag och gick en sightseeing tur, hur var det?
– Det gäller att suga in allting på något sätt, det var superhäftigt. Som jag sa, det är inte många som får vara med om detta och det gäller att vara stolt över det hela. Samtidigt är vi inte nöjda än, vi har en stor chans att ta ett SM-Guld. Vi försöker förbereda oss på bästa sätt och vid matchstart kommer man nog vara lite nervös. Sen att få höra klacken skandera ”Heja Sport”… Det känns underbart.

 

 

Dan Kiwii Persson, VSKBandy.se

VSK_Logga_555