24 mar 2014 Bruun återvänder till Grönvitt!
Anders Bruun återvänder till VSK Bandy efter ett år i ryska Volga tillsammans med svenskarna Kalle Spjuth, Robin Sundin och Misja Pasjkin. Anders fortsätter på sitt tidigare kontrakt med VSK Bandy.
Volga slutade på en 11:e plats i den ryska ligan och åkte sedan ut mot Dynamo Kazan i två raka matcher i åttondelsfinalen. För Bruun blev det 9 mål och 1 assist på 26 matcher.
Först och främst Anders, hur känns det att vara tillbaka i VSK?
– Jag har haft det i tanken hela tiden, att det nog kommer bli så. Men det är svårt att säga, än har jag inte känt att man är tillbaka, jag har inte varit nere och träffat grabbarna mer än att jag pratat med Bosse och Erik (Materialarna). Det ska bli kul och jag är peppad. Grymt motiverad att komma tillbaka och vara bra.
Har du varit inställd på att komma tillbaka till VSK efter en säsong?
– Ibland har det varit tunga perioder i Ryssland och då har man velat åka tillbaka direkt, sen har vi haft bra stunder och då har man tänkt att man skulle kunna stanna ett år till. Men innan vi åkte hem så hörde vi inget från klubben och det var lite struligt den sista tiden, så det var då jag landade i beslutet. Självklart spelar VSKs insats i slutspelet in en del också, det var grymt kul att se på slutet, att föreningen tog ett steg igen.
Det blev ett år i Ryssland för dig den här gången, kan du sammanfatta året lite?
– Det har varit både och. Det började struligt på försäsongen då Champions Cup blev inställt och vårt läger i Örebro blev uppskjutet och vi tappade några bra träningsmatcher. Sen när serien drog igång i november hade vi åtta raka borta matcher, men den tiden gick rätt fort då man fortfarande var energifylld och man körde bara på. Sen hade vi bara hemmamatcher i december och spelade riktigt bra och var uppe på en 4:e plats. Sen efter nyår vände det neråt igen, det var något eller någon som ville att vi skulle bort från toppen så det blev lite konstiga matcher där ett tag. Sen fortsatte det vara struligt då tränaren blev sparkade i månadsskiftet januari/februari och man kände att många killar i laget tänkte ”okej, nu är det kört”, och vi alla gav upp lite. Sen åkte vi ut mot Dynamo Kazan i två raka matcher i åttondelsfinal.
Volga satsade och tog in ett gäng spelare, slutade på en 11:e plats, är det godkänt?
– Klart att många i och runt klubben hade velat se att laget tog sig till en kvartsfinal, och så känner även jag. Personligen känner jag att det är svårt att vara nöjd, jag har förlorat mer än jag gjort tidigare men jag får säga att jag är hyfsat nöjd. Jag har utvecklats som spelare, främst i placering men även att agera snabbare i situationer på planen. Trots att matcherna gick som de gick så får man försöka att vara professionell och göra sitt bästa. Man engagerar sig och puttar in allt i alla matcher, men i slutändan får man rycka på axlarna. Det är långt ifrån vad man är van vid, men jag ångrar inte en sekund att jag har gjort det, det är något jag har velat göra länge.
Vart det svårt att komma in i laget?
– Nej, samtidigt är det skillnad mot Sverige. Här hemma så försöker man bli en i gänget, man jobbar mycket med sammanhållning och åker ut på läger tillsammans. I Ryssland gör de flesta det mer som sitt jobb. Man går dit, gör det man ska sen åker man hem. Rätt grupperat men man går inte över gränserna så mycket som man gör i Sverige. Alla var nog inte nöjda med att vi kom dit, men jag kan inte känna att jag märkte av något som störde mig, det var ändå ett gäng sköna grabbar.
Det blev en säsong för dig i Ryssland, är du klar med den biten?
– Jag kände att det räckte med Ryssland för den här gången, men man ska aldrig säga aldrig. Dyker det upp ett erbjudande som man inte kan säga nej till så får man ta ställning till det då. Men jag var rätt klar med att jag ville hem.
Hur har du följt VSK under säsongen?
– Vi har kollat på alla matcher som vi kunnat se, sen har man följt Elitrapport och VLTs liverapportering, och framförallt på slutet. Grymt skönt att vara med tre Hammarbyare när VSK tog sig till final. Vi hade spelat klart då och skulle gå ner på en pub, och jag fick lite gliringar från Kalle (Spjuth) och Robin (Sundin) när Hammarby kvitterade till 5-5. Men när Ted slog in bollen i Sudden Death var det jag som fick sista ordet.
Klubbchef Michael Campese
Bruun återvänder efter sin utlåning till ryska Volga. Vad ger det till truppen?
– Dels trygghet, han vet vad föreningen står för samt stabilitet på sidan av. Vi tog in rätt många nya förra säsongen och det känns bra att få in en spelare med rutin och som vet hur föreningen fungerar.
Sen är han otroligt sugen, han är inte alls mätt som spelare, han vill spela på Friends. Som spelare bidrar han med mycket rutin, fysik och ett vasst hörnskytte.
– I och med att han är sugen och passar in så känns det rätt, han har ju allt socialt här med familj och vänner. Han kommer in och tar vid där han lämnade, fast föreningen är i ett lite annat läge än för ett år sedan.
Bruun har 11 säsonger i Grönvitt, han känns nästintill som en egen fostrad spelare.
– Det väger ju in såklart. Det har hänt rätt mycket på 11 år men han var ju med när resan tog fart och har bara ”missat” ett år. Han har varit med när det gått tungt, när vi vunnit SM-Guld och spelat tuffa matcher, och det är jätteviktigt.
Har det varit klart hela tiden att han ska återvända efter en säsong i Ryssland?
– Nej, vi har haft kontakt till och från under vintern men det har inte varit klart för än nu. Han har varit borta från familjen så det väger in, så jag tror att han bestämde sig när han varit hemma ett par dagar. Sen att vi gick till Friends den här säsongen är nog inget som påverkat hans beslut negativt.
Silly season drar igång på riktigt efter den sista mars, vad kan vi förvänta oss av VSK på marknaden i år med tanke på den satsning som var förra året?
– Ganska lugnt måste jag säga, samtidigt så vet man aldrig. Men betydligt lugnare än förra året, det kommer inte bli några jättevärvningar. Vi tittar ungt och utvecklingsbart, det är ju kul och se som med Aksel Ekblom, vi gillar att utveckla spelare.
Dan Kiwii Persson, VSKBandy.se
