30 nov 2023 ”Känner mig sedd och uppskattad av laget” – Fredrikssons Bandyresor reser land och rike runt för VSK

Intresset för VSK tändes tidigt, 1978 blev första VSK-matchen när nioåriga Patrik Fredriksson såg VSK Fotboll möta Åtvidaberg på Arosvallen. Trots att Patrik själv då spelade fotboll i IFK Västerås tändes det grönvita hjärtat.

– Det var mamma som tog med mig på första matchen. Jag tyckte att VSK hade en himla bra klack, även om man var lite rädd för klacken när man var i den åldern. Jag fortsatte spela i IFK men tänkte att i den där klacken vill jag stå i en dag.

Det dröjde ytterligare några år innan steget till klacksektionen togs. Från säsongen 1988/1989 har Patrik följt VSK Bandy.

– Det hade blivit någon strömatch innan, men 1989 var det SM-final på Söderstadion och året efter vår egna final på Rocklunda. Där fick man blodad tand och sen dess har det rullat på.

Drygt 34 år har gått sedan finalen på Söderstadion. Åren som VSK:are har varit roliga med många nya möten med vänliga motståndarsupportrar.

– I regel har det varit rent ut sagt jävligt bra. Man följer en klubb som har haft väldigt stora framgångar. Det är jäkligt kul bara. Och jäkligt kul att åka iväg på cuper som World Cup och Svenska Cupen genom åren. Jag och mina vänner umgås gärna med andra supportergrupper för andra lag, vi har lärt känna många genom åren. Den gemenskapen är fin. Vi känner att vi är närmare varandra med andra lags supportrar i bandyn än i fotbollen, i bandyn blir vi hembjudna och får sova över. Det upplever jag gör saken roligare med bandyn på det sättet. Det är inte bara 90 minuter match och sen är det över, det är det sociala samspelet både innan och efter match som för mig är minst lika viktigt.

När undertecknad ställer frågan ”Vad betyder VSK för dig?” behöver Fredriksson en lång funderare innan han försöker sig på ett svar.

– Jättesvårt att beskriva, det är så pass mycket. Det är som en andra familj, det är det. Som jag sa tidigare så är det inte bara matcherna i sig, det är alla supportrar runt omkring. När jag sitter och åker själv till en bortamatch för att se herrlaget så känner jag mig jävligt uppskattad. De tar sig tid och pratar med en både innan och efter match, jag får komma in i omklädningsrummet och de visar verkligen uppskattning att jag är där. Folk säger till mig att jag är dum i huvudet som åker till Vetlanda eller vart jag nu ska, men det ger mig så mycket tillbaka utöver själva matchen, säger Fredriksson och fortsätter.

– Det gör att man får ännu mer hjärta för färgerna. Jag kan stå och prata med en spelare så kommer det nån bakifrån och klappar en på axeln och kollar av läget, det är otroligt schysst. Jag får också en relation till vissa spelares släktingar på läktaren.

Patrik följer såväl damlaget som herrlaget. Målet den här säsongen är att se alla herrmatcher, hemma som borta. Planeringen ligger grundserien ut.

– Det är mitt mål, det är klart fram till 9 februari med bortamatchen mot Frillesås. I och med den matchen kommer jag ha sett alla arenor.

Vilken arena är bäst enligt dig?
– Sandviken har en väldigt fin arena, Villa också. Det är möjligheten att käka i en riktig restaurang i en varm och skön miljö. Det går inte att jämföra med vår arena och Hyllan, där är vi inte ens nära.

När det bär av till bortamatcher benämns det som ”Fredrikssons Bandyresor”. Ett uttryck som myntades förra säsongen.

– Det var nån som nämnde det förra året när jag började åka lite mer. Det var inget jag tänkte på då, men i år när jag åker ännu mer så har folk börjat prata och skriva om det. Så det har jag tagit åt mig.

Då och då fylls bilen av bandysugna vänner, men ibland sätter sig Patrik själv bakom ratten och dundrar ut på vägarna med hög musik.

– Det är inga problem alls. Jag har med mig lite dryck, lite färdkost och sen poppar jag hög musik. Det är min uppvärmning till match. Jag är otroligt förväntansfull när jag åker och hoppas såklart på ett bra resultat. Förlorar laget och man har 3-4 timmar hem… det är klart att det är lättare att åka hem efter en vinst. Då är en femtimmarsresa lätta mil.

Vi har redan varit inne på relationen till spelarna, men Patrik återkommer gärna dit under flera av frågorna.

– Det gör mig verkligen ingenting att åka själv, jag känner mig sedd och uppskattad av laget. Sen är jag social av mig så det löser sig alltid när jag kommer till en arena. Då surrar jag med matchvärdar, kioskpersonal och supportrar. Det spelar mindre roll vem det är, jag pratar med alla.

Vad är det roligaste med att åka runt som du gör?
– Att träffa folk. Jag träffar utflugna VSK-supportrar från Öland, Falköping och andra ställen som jag i regel aldrig träffar i Västerås. Sen är det alltid kul att slänga lite käft med motståndarsupportrar, där är det lite ge och ta men det ligger mycket i hur man lägger upp det själv. Där behöver man verkligen inte vara hotfull, det finns någon promille som är så och dem söker man sig inte till.

Efter den senaste SM-finalen var Patrik snabbt in på isen och fick dessutom med sig lite souvenirer hem.

– Jag har en guldhjälm som jag faktiskt inte vet vem det är ifrån, och finalhandskarna från Martin Landström har jag. Spångbergs klubba också! Den var dock inte från finalen. Klubban och handskarna får jag inte ha framme för sambon, klubban är tydligen för ful och handskarna luktar illa.

Hur är det med bandybollar hemma?
– Bara den här säsongen har jag fått med mig tre bollar. Det händer ju att bollarna kommer upp på läktaren och så kastar man inte tillbaka dem. Jag stoppar ner i fickan och låtsas som ingenting, sen är det sonen som får bandybollarna. Han vill egentligen ha allt jag kommer hem med men han får hålla sig till bandybollarna.

– Jag fick komma ner i omklädningsrummet efter bortamatchen mot Edsbyn senast. Det går ju runt en Batman-keps i laget och de tyckte att jag skulle ha den efter den matchen men då skulle den aldrig komma tillbaka. Så jag fick en CCM-keps av Landström istället, en liten extragåva vid sidan av. Så vad har jag på huvudet? Mössan av och kepsen på.

Kort och gott kan vi faktiskt säga att alla matcher Patrik Fredriksson ser på plats är bortamatcher för honom själv, då han utgår från Surahammar.

– Man brukar ju skandera ”varje match, hemmamatch” men för mig är varje match en bortamatch. Det blir några mil för Fredrikssons Bandyresor, hittills har det blivit 420 mil och då är vi bara i omgång nio av 26 plus ett slutspel.

På fredagskvällen väntar en ny bortamatch, dock en betydligt kortare än till Edsbyn och Vetlanda. Det blir Stockholm och Zinkensdamms IP. Då blir det tåg istället för bil.

– Det har blivit en tradition att åka tåg en gång om året, då träffar vi utflyttade Västeråsare som bor i Stockholm. Det blir lunch i Västerås, tåg till Sundbyberg och därifrån rör vi oss närmare och närmare Zinken med lite stopp på vägen.

Text: Dan Kiwii Persson
Foton: Privata