25 feb Krönika av Christer Johansson: Finalbiljett i potten!
Temperaturen stiger i bandyslutspelet och hetare ska det bli!
Villa/Lidköping BK måste vara det bästa bandylaget i landet som ännu inte lyckats hemföra något SM-guld. Om vi spanar in maratontabellen visar det sig att Villa är det enda laget på topp 15-listan som inte nått hela vägen och guldjublat. Det påminner väldigt mycket om Guif i handboll som varit med i eliten sedan 1950-talet men aldrig lyckats sätta dit den berömda pricken över alfabetets nionde bokstav.
VSK leder guldstatistiken mot Villa med 18-0. Men ser vi till de senaste sex säsongerna är Villa bättre än VSK. Lidköpingsklubben har under denna period nått semifinal varje år. Det var på vippen att gå vägen för tre år sedan i den sista finalen på Studenternas. Sandviken ledde tidigt med 3-0 och hade 5-1 i paus. Läget såg hopplöst ut för Villa som efter en darrig start kom närmare och närmare, men knappt fick ge sig. SAIK vann med 6-5.
Det var Villas tredje finalframträdande. Första besöket i final ägde rum redan 1975, 16 mars noga räknat. Alltså för 40 år sedan. Ljusdal segrade med 8-4 efter att ha avgjort redan i rond ett. Stefan Johansson klämde in fem mål och blev stor hälsingehjälte. Stefan värvades senare till VSK och återfanns i det grönvita lag som 1978 nådde finalen mot Edsbyn.
Allra närmast guld var nog Villa 1983 på Söderstadion. På andra sidan stod “omöjliga” Boltic som kom till spel med fyra raka SM-guld. Finalen stod otroligt nog 0-0 vid full tid. Förlängning 30 minuter vidtog och där satte Boltic fem bollar bakom Göran “Fiskarn” Johansson och triumferade med 5-0.
Nu är Villa åter i semifinal efter en sjätteplats i grundserien. För andra året i följd besegrades Edsbyn i kvartsfinalen med 3-0 i matcher. En prestation värd all beundran och ett lag som grejar ett sådant facit måste man ha all respekt för.
VSK och Villa har mötts i fem tidigare slutspelsäventyr. Här följer ett minnesvärt svep i en lagom lång resumé:
Vi tittar djupt i backspegeln och finner semifinalmöten i mars 1990. Mycket låg i potten för VSK eftersom finalen spelades i Västerås som det året 1000-årsjubilerade. VSK slog ut Villa i två raka, 5-3 och 5-1. Sedan blev det guld av bara farten via 6-3 mot Sandviken inför rekordpubliken 14 608 på Rocklunda i massor av plusgrader.
Året därpå ställdes lagen mot varandra i kvartsfinal och det utmynnade i ett jättedrama. Villa vann de två första matcherna med 3-1 och skaffade sig en 2-0 ledning i bäst av fem matcher. VSK reste sig och vände till 3-2. Den avgörande dusten sågs av 5 262 personer i Västerås då VSK tog hem spelet med 5-0. 1992 var det dags för nytt kvartsfinalmöte som VSK åter gick segrande ur, med 3-1 i matcher. Dock med något svalare publikintresse.
Sedan dröjde det till 1997 och ny kvartsfinalduell. Några veckor efter att Sverige vunnit VM-guld på Rocklunda (10-5 mot ryssarna i finalen – Jonas Claesson & Magnus Muhrén show). VSK var helt överlägsna och ordnade tre enkla segrar med totalt 29 mål framåt. En match vanns med 12-1. Målskyttar: Hasse Johansson och Thomas Liw tre vardera, Michael Carlsson 2 samt en pyts var av Jonas Johansson, Johan Olsson, Göran Rosendahl och Pelle Fosshaug. Christer Kjellqvist, en av de största i Villas historia, tröstmålade.
Inom loppet av en vecka i februari 2013 tog Villa revansch och vann kvartsfinalserien med 3-0 i matcher mot ett kraftigt stukat VSK. 7-2 (i Västerås), 8-3 och 9-4. Nu gör nog VSK klokt i att försöka vinna sina hemmamatcher eftersom Villa är så svårflirtade i sin egen arena i Lidköping. Där har bara ett lag vunnit den här säsongen. Sandviken vann med 7-5 i mitten av januari. Villa åstadkom 106 mål på 13 hemmamatcher i serien och var med den granna noteringen klart bäst av alla lag i det avseendet. VSK var här tvåa med 95 hemmamål.
Villa har en riktigt vass målmaskin i David Karlsson, ursprungligen från Malmköping i hjärtat av Sörmland. Marknadsorten som blev rikskänd i en biofilm förra året. David hade en lång sejour Hammarby där han vann ett efterlängtat SM-guld med Bajen 2010 i en final som spelades 3×30 minuter i snöstorm. Två utflykter till Ryssland finns också i bagaget innan karriären fortsatte i Västergötland. Där väldens bästa bandy-Karlsson vunnit den interna skytteligan fem år i följd. Det är en minst sagt imponerande målkavalkad han bjudit på. 279 seriemål på fem säsonger och aldrig under 51 en enskild säsong!
Att kalla det kommande semifinalmötet för Davids kamp mot Goliat (sköna gröna VSK) vore nog att ta i. David var som sagt med och sänkte VSK i slutspelet för två år sedan, och faktum är att hans far gjort detsamma. På vårvintern 1979, det var längesedan nu, mötte VSK Hälleforsnäs IF i kvartsfinal. “Brukets Blå”, som HIF kallades för, vann sensationellt med 2-1 i matcher och hos Hälleforsnäs återfanns pappa Thomas “TK” Karlsson. Den tredje och avgörande kvarten på Eskilstuna Isstadion slutade 5-3 till HIF. Publiksiffran uppgick till 6 262 åskådare, fortfarande publikrekord för den slitna arenan som numera befinner sig på bandyns bakgård. 1987 vann Thomas Karlsson SM-guld med IFK Motala och i östgötarnas guldlag återfanns då Villalegendaren Mikael Arvidsson som samtidigt med liret genomgick en ettårig utbildning. På tal om IFK Motala var det ju därifrån som Anders Bruun kom 2002. Bruun som satte tre bollar i Bollnäs i lördags kväll och fixade avancemanget.
Det är åttonde säsongen som nu pågår med 14 lag i Elitserien, och det som talar mot Villa är att inget lag nått finalen efter en sjätteplats i serien. Oftast brukar seriesegraren ta sig dit och åtföljas av tabelltvåan. Eller möjligen trean. Vilket i så fall skulle innebära Sandviken mot VSK i Tele 2 Arena inom kort. Men vi ska inte vara för säkra. I fjol var det ju tabellfyran VSK som slog ut serievinnande Hammarby i semifinaldramat.
Kom igen Grönvitt!
CHRISTER JOHANSSON
