29 jan 2026 #RETROMATCHEN | Intervju med Ulrika Fröberg

Ulrika Fröbergs, född 1969, bandyresa började tidigt. Långt innan elitserier och SM-guld fanns på kartan. Starten gick i Härnösand i början av 1980-talet, via en breddturnering som lockade många unga till olika idrotter.

– Det var en turnering som hette Sjuttiaden. De frågade runt på skolorna om någon ville börja spela bandy, och då började jag. Jag spelade egentligen bara den turneringen först, berättar Ulrika.

Året därpå tog hon steget in i seriespel med Härnösands AIK, och där blev hon kvar under nästan ett decennium.

– Säsongen 1983 /1984 började jag spela på riktigt. Jag spelade i HAIK fram till 1992–1993, men då fick vi inte ihop ett lag längre.

När HAIK inte kunde fortsätta ringde nästa möjlighet.

– Då hörde AIK av sig och frågade om jag ville spela där. Första året hade jag jobb och lägenhet kvar i Härnösand, så jag flyttade ner under bandysäsongen och var tjänstledig. Året efter flyttade jag ner på riktigt och har sedan dess blivit kvar i Stockholm.

Efter ett gäng år i AIK väntade spel i Västerstrands AIK. När sedan allt egentligen tog slut hörde VSK av sig.

– Vi pendlade till Västerstrand från Stockholm, men klubben hade inte råd att ha kvar oss med milersättningen. Då tänkte jag att jag skulle sluta spela. Men så hörde Michael Carlsson, som var sportchef i VSK på den tiden, av sig och frågade om jag ville börja spela i VSK. Jag kände att jag inte var klar med bandyn, så på den vägen blev det.

När Ulrika kom till VSK 2009 spelade laget i division 1. Kontrasten mot tidigare klubbar var tydlig.

– Det var ett väldigt ungt och orutinerat lag. Jag kom från AIK och Västerstrand där det i princip var finaler varje år, så jag fick ställa om mentalt. Samtidigt blev min roll mer att vara mentor, och det var faktiskt väldigt roligt. Att få hjälpa unga spelare och lära dem saker.

Trots att resultaten inte alltid var i fokus de första åren fanns glädjen där hela tiden.

– Jag älskar att spela bandy. Fick jag spela så var jag nöjd. Sen ska man komma ihåg att VSK är en storklubb. Vi fick backning från föreningen, och det kändes bra att ha det i ryggen.

Under Ulrikas sju säsonger i klubben tog damlaget stora kliv. Från division 1 till Damallsvenskan, vidare upp i Elitserien. En resa hon var med och byggde från grunden.

– Man märkte hur laget mer och mer förstod vad som krävdes för att bli ett topplag. Träningarna blev mer seriösa, försäsongen utvecklades och vi tog hjälp utifrån med fysträning. Tjejerna insåg att om vi ska bli bättre, då måste man också lägga ner jobbet.

Även runt laget blev strukturen tydligare med åren.

– När jag lämnade fanns det mycket mer struktur än när jag kom. Och efter det har det blivit ännu mer professionellt kring allting.

I dag är VSK:s damverksamhet etablerad på högsta nivå, med tre SM-guld under de senaste åren. Något Ulrika ser mycket positivt på.

– Det satsas betydligt mer på damerna i dag. Det började redan när jag var där och har bara fortsatt, och det är jättebra.

I dag har Ulrika ingen direkt koppling till VSK eller Västerås, men bandyn finns fortfarande med i livet. Om än på ett annat sätt.

– Jag bor inte i Västerås och jag var också lite äldre än många i laget då, så kopplingen är inte så stark i dag. Däremot tycker jag att det är jättekul att bara spela bandy på skoj. Åka skridskor och lattja med klubba och boll.

Även om det inte sker lika ofta nuförtiden så blir det skridskor då och då, för tillfället med andra både äldre och yngre kvinnor i Spånga.

– Det är mest mammor vars barn spelar bandy. Men det är också någon hockeyspelare och bandyspelare. I stället för att bara stå bredvid började de spela själva. Vi har någon som hjälper till och lär ut lite skridskoteknik och annat. Det är bara glädje, och det är precis det bandy alltid har varit för mig.

VSK Bandys damlag 2013/2014. Ulrika Fröberg tvåa från vänster på främre raden.