#VIMINNS90 | Intervju med Hans ”Hasse” Johansson

14 nov 2025 #VIMINNS90 | Intervju med Hans ”Hasse” Johansson

Posted at 18:59h in Nyheter by Dan Kiwii Persson

Minns du VSK Bandy på 90-talet? Det gör Hasse Johansson. – Den meningen gav mig mer energi än något annat, minns Hasse tillbaka på det som blev vändningen för honom i Västerås.

I det här återkommande intervjuformatet kommer vi att djupdyka i 90-talet med några av VSK Bandys mest kända profiler och spelare, fram till Retromatchen som spelas mot Sandvikens AIK 25 november. Först ut: Hasse Johansson

Det finns mycket att säga om Hasse Johansson, där vi VSK:are mest minns honom som edsbysonen som kom till Västerås och blev en frälsare med sitt öga för målnätet. Hasse kom från Edsbyns IF där han spelat final våren 1982 och 1984 men där Edsbyn inte drog det längsta strået. Starten i Västerås blev speciell för Hasse själv, när han kom till den alldeles lagom stora staden 1984.

– Den första tiden var tuff. Jag gjorde fyra mål på åtta matcher och funderade väldigt mycket. I den åttonde matchen minns jag att vi mötte Edsbyn och efteråt i Ljusnan stod det ”Det verkar som att Hans saknar oss mer än vad vi saknar honom”. Den meningen gav mig mer energi än något annat. Då bestämde jag mig ”nu är jag grönvit”. Efter det gjorde jag 30 mål på tolv matcher, och Edsbyn missade slutspel och vi gick till slutspel. Den där matchen och det citatet blev en vändpunkt för mig och jag lärde mig att aldrig ge en motståndare någon energi på det sättet. Jag var 22 år ung, lite vilsen och utan självförtroende, men där och då bestämde jag mig för att köra.

861120 Bandy, Div 1 Norra, Västerås – Broberg: Hans Johansson, Västerås.
Foto: BILDBYRÅN / 10149

Om den första tiden var tung och tuff, blev det så mycket bättre när 80-talet blev 90-tal och en mer mogen och bestämd Hasse Johansson tillsammans med sina lagkamrater började kamma hem titel efter titel.

– När jag tänker på VSK Bandy på 90-talet så tänker jag först och främst på Kalle Rosenberg, stämningen på Rocklunda, doften av glögg under uppvärmningen och mycket folk. Jag minns bara bra väder, även om det såklart inte bara var så. Vi var ett kul gäng som ofta lirade bra bandy, säger Hasse Johansson.

– Vi tränade hårt och det kunde verkligen gå hett till på träningarna då alla ville så mycket. Men vi var tillräckligt bra kompisar, många i laget har ju sen blivit ledare vilket tyder på många starka individer. Vi umgicks mycket, gick och åt på Bill & Bob och jag minns verkligen den starka kopplingen till våra supportrar.

Du som läser det här och som själv var med på 90-talet kanske minns hur man ofta stötte på Hasse Johansson och andra spelare nere på stan.

– Vi var nästan som ett gemensamt lag med fansen, som en symbios. Efter matcherna kom flera av supportrarna in i omklädningsrummet vilket också var där ”Hasse, Hasse ICA-kasse” myntades. Vi spelare var ute otroligt mycket på företag, Rotarymöten, Café Blanche. Vi syntes och lärde känna folk. Publiksnittet var bara 800 när jag kom till Västerås, men i takt med att vi började vinna och att vi lärde känna mycket folk så växte det där.

Hur var det att spela ute på Rocklunda?
– Det var som en engelsk ligamatch i fotboll, ett otroligt drag. Klacken och publiken skapade en stämning som gav oss spelare energi ute på isen.

13 säsonger i Grönvitt med fem SM-guld, två World Cup-titlar och fyra Europacupen-titlar blev det för Hasse Johansson.

– Självklart ville jag vinna, men det är inte bara gulden som betyder något. Det viktiga är resan man gör tillsammans och allt man upplever som lag. De säsonger vi inte vann var vi inte värdelösa, tvärtom. Det handlar om leken, liret, att ha roligt och att vara kreativ. När bandyn fungerar som bäst leker man fram spelet tillsammans.

Hasse gjorde 503 mål på 340 matcher i VSK-tröjan, och att diskutera just antalet mål är något han först undviker men vid upprepande av frågan svarar han.

– Två av målen var på straffar, båda två i samma match mot ”Poppen” Pettersson. Det minns jag. Det är ett bra snitt, särskilt eftersom jag bara gjorde spelmål. Nu kommer ju nån säga ”han gjorde många hörnmål” och det gjorde jag väl, men jag sköt inte särskilt hårt så jag gick in och bröt hörnor så det får jag väl erkänna. Det var frilägena jag uppskattade mest, och där hade jag läst mig in på målvakterna så jag visste vart jag skulle placera bollen.

Om du ska välja ut ett minne från tiden i VSK, vad är det du tänker på då?
– Finalen 1989. Jag hade förlorat två finaler tidigare med Edsbyn. Men när Tommy Nilsson satte hörnan till 6-2 mot Vetlanda och jag kysste honom när han hade munnen full av snus, då minns jag att jag tänkte ”nu har jag vunnit SM-guld”. Det var en otroligt stark känsla, minns Hasse och fortsätter med ett annat minne.

– Även finalen mot Sandviken 1997 som vi förlorade med 5-4. Jag hade gjort fyra mål och jag visste att det var det sista jag gjorde i VSK-tröjan. En otroligt märklig upplevelse. När matchen är slut så står jag i presstältet och hela Sandvikens lag sitter på stolar framför mig. Jag minns inte ens hur jag kom in där, i mitt huvud var jag fortfarande ute på isen för att göra 5-5. Jag minns bara att jag sa ”ni har inte vunnit på 52 år” och så sitter ni där, jag slängde micken och gick. Det var det sista jag gjorde, det var över liksom. Det är märkligt hur man kan känna det där, att det är över. Sen gjorde jag ett år i Ryssland men det var på övertid.

Hur är din koppling ut med VSK Bandy idag?
– Det är SMS med Landström där jag tipsar om hur han ska bryta hörnor. Det känner jag i dagens bandy, även som 60-åring så skulle jag kunna gå in och bryta hörnor och göra sju mål på en säsong. Landström hörde av sig och undrade, först trodde jag att det var ett skämt men vi håller kontakten.

– Kopplingarna i övrigt är med ”Lillis” och Westman som jobbar i klubben. Även Micke Carlsson och Anderbro. Det är de gamla relationerna man håller i. Papporna till spelare i laget känner jag ju, bland annat Spångbergs. När det kommer att se på bandy så är det mest Västerås och Edsbyn som jag tittar på.

Nuförtiden är det fullt fokus på ledarskapsutbildningar för Hasse Johansson, men kvar i bandyn är han faktiskt. Numera som ordförande för landslagskommittén.

– Det gör att jag har mycket kontakt med Daniel Andersson på förbundet. Det är ingen räkmacka idag med landslagsbiten kopplat till världsläget som är. Vi behöver lite uppfinna landslagssäsongerna själva. Annars så lirar jag i Korpen med Krunehof (Ett korpenlag i rinkbandy skapat av musikern Markus Krunegård) och förra året lirade jag även i division 2 med Bajen Bandy. Jag är i alla fall med på träningarna i år, eller jag har 50% deltagande på de två träningar som har varit.

Nu är det snart dags för Retromatchen, när herrlaget möter Sandvikens AIK tisdagen 25 november 19.00. Det är fri entré till matchen, så se till att boka din biljett. Inför matchen och i halvtid kommer Hasse Johansson finnas på plats nere vid Sportsbaren.

– I och med att jag inte är på plats i Västerås så ofta så ska det bli superkul. Man träffar alltid på någon som man inte tänkt. Så det ska bli jättekul.

Förutom Hasse Johansson kommer du träffa Anders “Änsen” Carlsson, Christer “Kaka” Karlsson, Mikael “Larre” Larsson, Ted Andersson, Stefan “Lillis” Jonsson och Andreas “Webba” Westman.

RETROMATCHEN MED FRI ENTRÉ
Västerås SK – Sandvikens AIK
Tisdag 25 november 19.00
ABB Arena Syd