02 jan Har ni hört historien? Här är alla 22 SM-guld

 

Här får du en genomgång av alla guld – en imponerande svit som visar vilken unik klubb VSK är.

Kan vi hoppas på ett nytt guld på Studenternas om några månader, exakt 100 år efter den första titeln?

1923

25/2, VSK – IF Linnéa 2-1 (1-0)
Stockholm Stadion. Publik: 3 036.
Guldlaget: Folke Johansson, Oskar Fröjd, Georg Jonsson, Erik “Hyttan” Karlsson, Hjalmar Bergkvist, Erik Reuter, Fridolf Ryman, Algot Rylander (1), Bernt Eriksson (1), Manne Johansson, Bertil Reuter.

VSK:s första SM-guld! Och alla var överens om att VSK vann rättvist på Stadions dåliga is.
”Västerås är annan klass än Linnéa, har bandykultur. Enda verkliga svenska mästarna i år” sa Sune Almkvist efter finalen.
”Linnéa spelade väldigt hårt och Västerås tappade stilen” skrev Svenska Dagbladet. ”Men det är inte tu tal om att inte Västerås var det överlägsna laget. Det fanns verkligen lite stil över deras spel. Bäst i laget var centerhalven Bergkvist vars räckvidd gränsar till det otroliga”.
VSK:s ledare E. A. Larsson citerades i tidningarna: ”Fy sjutton sådant spel! Pojkarna voro rädda för matchen. Men ett annat år skola vi inbjuda Linnéa tidigt på säsongen och träna in oss på den sorten”.
VSK var obesegrade hela säsongen. Fram till finalen hade Sportklubben 14 matcher utan förlust och 107-19 i målskillnad.

1924

17/2, VSK – IF Linnéa 4-1 (4-0)
Stockholm Stadion. Publik: 6 780.
Guldlaget: Folke Johansson, Oskar Fröjd, Georg Jonsson, Erik Karlsson, Hjalmar Bergkvist, Erik Reuter, Artur Thunell (2), Hilding “Hille” Johansson, Bernt Eriksson (1), Manne Johansson (1), Bertil Reuter.

”VSK vann en allmänt tippad seger över Linnéa, Stockholm, men målsiffrorna 4-1 äro alldeles för stora för att tjäna som rättvisa” skrev DN.
”Det blev en trist och tråkig final mellan landsortens ultralag och Stockholms cuptypiska bandyelva Linnéa. Man fick till livs en ful, delvis hård och faktiskt föga spännande kamp mellan två lag som försökte mosa sönder varandras spel till den grad att Västerås SK tappade både stil och form.”
”Nu har VSK tagit titeln två år i följd. Men nästa gång får de allt lägga sig till med lite mer av vad som i en sliten term heter spelkultur”.
”Bäst och med den rätta farten och fläkten var Manne Johansson, lika oförbrännelig i bandy som en Ekroth eller Putte Kock i fotboll.”

1926

21/2, VSK – IK Sirius 1-0 (1-0)
Stockholm Stadion. Publik: 6 532.
Guldlaget: Folke Johansson, Erik Karlsson, Georg Jonsson, Göte Andersson, Melker Linderström, Erik Reuter, Artur Thunell, Hilding Johansson, Bernt Eriksson, Manne Johansson (1), Bertil Reuter.

“Det snöade tungt hela matchen, föret var tungt och bollen måste skottas. Enligt tidningarnas referat präglades finalen av ”planlösa prestationer och ännu planlösare långslag. Endast ryckvis spelades det systematiskt och stilfullt”.
Två gånger stoppade backen ”Hyttan” Karlsson bollen på mållinjen och en gång Göte Andersson” rapporterade DN.
”6 000 åskådare höll en stämning uppe hela matchen igenom med beundransvärd intensitet. Det var en ur publiksynpunkt framstående final och matchens glanspunkt var utan tvekan Manne Johansons mål”.
”Klackarna bekrigade varandra så livfullt att västeråsarna i sin iver till och med vrålade med i uppsalensarnas slutkläm, som var i det artigaste laget”.
Målvakten Folke Johanssons fick hålla nollan. I hans tre guldmatcher 1923,1924 och 1926 släppte han bara in totalt två mål.

1942

8/3, VSK – Skutskärs IF 2-1 (1-1)
Stockholm Stadion. Publik: 12 530.
Guldlaget: Svante Holmqvist (mv), Erik Eklund, Folke Lindblom, Harry Thelin, Stig Schenning, Birger Hammarbäck, Henry Ohlsson, Göte Karlström, Gunnar Hyttse, Pontus Widén (2), Einar Bergström.

“VSK:s bättre lagspel gav rättvis 2-1-seger. Kämpamatch inför 12 530 åskådare” skrev Aftonbladet. Det här var framför allt två ikoners stora framträdande:
En 21-årig Pontus Widén gjorde båda målen när han tog sitt första SM-guld i karriären. Det skulle bli betydligt flera.
Det blev samtidigt Gunnar Hyttses första – och hett efterlängtade – guld för sitt VSK.
Överlyckliga supportrar stormade planen efter matchen och hissade sin idol. ”Bland dem som hissades mest och längst var Gunnar Hyttse som nu äntligen fick det SM-tecken han kämpat för i 15 år. Han grät glädjetårar när han banade sig väg till omklädningsrummet och hans fru, som följt med på resan till Stockholm, fick en extra kyss på munnen” skrev Aftonbladet.
– Jag är mest glad å alla trogna supportrars vägnar, sa Hyttan (som hade blivit 34 år). De har följt med oss i ur och skur och trott på oss. För dem var det en lika stor uppmuntran som för oss själva att vi äntligen lyckades.
”Triumfen var väl unnad. Den hemfördes efter en strid på kniven där utan tvekan till det för dagen mer homogena och på plan dominerande laget” skrev DN.

1943

21/2, VSK – Bollnäs GIF 2-2 (1-2)
Stockholm Stadion. Publik: 15 769.
Omspel, 7/3, Västerås SK – Bollnäs GIF 3-0 (1-0) Laduviken, Stockholm. Publik: 6 392.
Guldlaget: Svante Holmqvist (mv), Erik Eklund, Folke Lindblom, Harry Angtén, Stig Schenning, Tage Sjöstrand, Erik Flodin (1), Göte Karlström, Henry Ohlsson, Pontus Widén (2), Einar Bergström. Målen i första finalen: Gösta Grandell och Pontus Widén.

Pontus Widén blev matchvinnare med två mål. ”Man måste berömma Pontus Widén, denne avlånge gosse med de otroliga krafterna. Som ingen annan förstår han att ta vara på passningar bakifrån och förstår att blixtsnabbt uppfatta när en chans är på väg att skapas. Det är ingen tillfällighet att han skyfflar in mål” skrev SvD.
Det blev kaptenen ”Lotta” Lindbloms sista match efter tio säsonger och fem SM-finaler. Han var 31 år och ville satsa på civila karriären.
Den avgörande matchen spelades på Laduviken (i skogen bakom Stadion) och folk hängde i träden för att kunna se matchen.
”Det blev en final på en is som kunde sägas vara god. Hårt och arbetsamt var det för spelarna, men ett SM-tecken ska inte vinnas på lek och därför skulle vi tro att västeråsarna satte högre värde på årets mästerskapsvinst än den i fjolårets final” skrev Aftonbladet.

1948

2/2, VSK – Brobergs IF 4-1 (2-0)
Stockholm Stadion. Publik: 26 617.
Guldlaget: Henry Engström (mv), Bertil Thunman, Tage Sjöstrand, Birger Hammarbäck, Erik Flodin, Gösta “Brajen” Andersson, Gunnar “Gucko” Jansson (1), Kalle “Olja” Serrander (1), Henry Ohlsson, Pontus Widén (1), Ture Vallo (1).

”Vallos första skott bröt sönder målvaktens finger!” löd en rubrik i DN. “Lill-Vallo friskade iväg ett skruvat skott som Brobergs målvakt ”Knallen” Jansson missbedömde och tappade in i mål.” Tydligen bröt han fingret på kuppen.
Nytt publikrekord på Stadion: den officiella siffran var 26 617, men tidningarna gissade att ytterligare tusentals tog sig in.
”Västerås detroniserade Broberg och hyllades sydländskt och höll på att alldeles trasas sönder innan de nya mästarna tog sig in i omklädningsrummet”.
När VSK kom hem till Västerås hyllades laget av 3000 personer och borgmästaren O. Rylander på Fiskartorget.

1950

19/2, VSK – Sandvikens AIK 2-1 (1-0)
Stockholm Stadion. Publik: 27 047
Guldlaget: Henry Engström (mv), Tage Sjöstrand, Gösta Andersson, Arne Lundberg, Erik Flodin, Lars Pettersson, Gunnar “Gucko” Jansson, Åke “Kraxen” Magnusson, Henry Ohlsson, Pontus Widén (1), Ture Vallo (1).

Det blev vattenbassäng istället för isparkett på Stadion i plusgrader. ”Det bjöds på en bister fight. Men i andra halvlek var det Västerås som gav och Sandviken som tog emot. Västerås hade ett ordentligt övertag efter pausen, men vattnet bromsade upp farten i genombrott och passningar” skrev DN.
27 000 åskådare trängdes på läktarna, och vändkorsen stängde långt före matchstart för att stoppa fler från att komma in. ”Här och var svämmade publiken över, men humöret var gott och polisens handlag av det trevligare slaget så det kom aldrig till något kravallbetonat” skrev DN.
Pontus Widén gjorde 1-0 i 13:e minuten efter en målvaktstabbe: ”målvakten försökte med lite kombinerad fribrottning och klättring på Pontus, men nådde inte bollen”.
”Spelet knöt sig på något sätt och solskenshumöret syntes sällan till. Även publiken höll sig rätt kall. Inga stora ovationer efteråt. Enstaka supporters halkade in på isen och stod på öronen i böljorna. Det var ju rätt skojigt, men inte mycket i festväg”.

1960

21/2, VSK – IK Sirius 3-1 (2-0)
Stockholms Stadion. Publik: 24 179.
Guldlaget: Nils-Olof “Solle” Jonsson (mv), Henry Ohlsson, Ove Almroth, Bengt Berglind, Bernt Wasberg, Malte Eidhagen, Gunnar “Gucko” Jansson, Erik Berglund, Sven-Erik Broberg (1), Mischa Pokosta (1), Nils Andersson (1), Lennart Ferngren, Leif-Göte Eriksson, Stig Lindberg (mv).

En final i plusgrader som spelades på mjuk och svårspelad is.
”Gucko Jansson, fartfenomen i rysk klass, hyllades våldsamt av segersaliga västeråsare och hissades mot skyn av Siriusspelarna efter att han fick priset som matchens lirare”.
– Jag anser inte att jag var värd priset, ”Solle” skötte sig bättre, sa ”Gucko”.
”Gucko har 16 säsonger i A-laget bakom sig, och erövrade sitt tredje SM-tecken. Fem landskamper har han spelat och chansen finns att summan ökas. Och han har inga planer på att lägga av.”
Notera att Henry Ohlsson också fick ta sitt sista guld (totalt sex guld) i karriären, efter att ha varit en stöttepelare i så många år. Han tog sitt första guld för VSK 18 år tidigare (1942). Henry Ohlsson höll mest till på is, men var också VSK:s kanske nyttigaste man som centerhalv under de första stora fotbollsåren på 1950-talet.
Sven-Erik Broberg blev vinnare av skytteligan och gick förstås inte mållös från finalen.

1973

18/3, VSK – Örebro SK 4-1 (2-0)
Söderstadion. Publik: 15 033.
Guldlaget: Dan Fredell (mv), Björn-Olof Forsberg, Leif Körberg, Leif Artursson, Stig Sandberg, Lars Liw, Leif “Prinsen” Eriksson, Björn Persson, Håkan Andersson, Rauol Johnsson (1), Stig Johansson (2), Jan Hedvall (1), Jörgen Näslund (mv).

Finalen sågs av 100 000-tals svenskar tack vare SVT:s sändning. Alla som hade färg-tv (ganska exklusivt då) fick se ett grönvitt lag dominera på planen mot ärkerivalerna från Örebro.
”Visserligen hade Örebro ett ganska rejält övertag de första 15 minuterna men målvakten Dan Fredell gjorde något av sitt livs match denna gång. Han var alldeles omutlig och fick motståndarna psykiskt knäckta genom sitt briljanta spel” skrev Aftonbladet.
”När sedan VSK under två lyckosamma minuter gjorde två mål var strängt taget finaldramatiken över”.
Raoul Johansson gjorde 3-0 i början av 2:a halvlek. ”Resten av matchen var en ren expeditionssak”:
”Västerås styrka ligger i jämnheten. Ingen spelare höjer sig nämnvärt, men man har heller ingen svag punkt i laget. Dessutom är alla verkligen inställda på att idka lagspel och det ger utdelning i längden”, menade förbundskaptenen Walter Jagbrandt.

VSK:s väg till SM-finalen är värd att nämna: I avgörande semifinalmatchen mot Falun låg VSK under med 1-3 när det bara var åtta minuter kvar. Men Håkan Andersson reducerade och med endast 50 sekunder kvar kvitterade Leif ”Prinsen” Eriksson till 3–3. Den semifinalen sågs av 9 705 åskådare, rekord för seriebandy på Rocklunda.

1989

19/3, VSK – Vetlanda BK 7-3 (4-1)
Söderstadion. Publik: 12 748.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Peder Lönn (mv), Anders Jakobsson, Johan Olsson, Stefan “Lillis” Jonsson (1), Christer Karlsson, Göran Rosendahl, Per Karlsson (1), Mikael Erlandsson (1), Patrik Kaup, Verner Jonsson, Ola Johansson (1), Hans Johansson (2), Tommy Nilsson (1).

Det efterlängtade guldet! Den stora comebacken efter flera säsongers missade slutspel. Ola Johanssons första säsong i VSK gjorde ett talangfullt och offensivt lag i princip ostoppbara. Förutom Ola kom Stefan “Lillis” Jonsson från Ljusdal, Tommy Nilsson hängde på, Per Karlsson lämnade Edsbyn och Göran Rosendahl dök upp som en okänd junior. Dessutom var Leif Klingborg ny tränare med nya idéer.
”Jag har aldrig varit lyckligare som bandyspelare. Det här var mitt första SM-guld och det är roligare än att vinna VM” ropade Hans Johansson, 26 år.
Ola Johansson förklarade: ”Jag ville lira med brorsan innan jag lägger av med bandyn”.
”Vetlandaförsvaret hittade inga som helst medel för att stoppa brödernas attacker. Med en gnutta tur kunde Ola gjort mer än ett mål i finalen där Hans svarade för två” skrev Aftonbladet.
Tränaren Sören Boström fick äntligen ett SM-guld, som han missade när han var legendarisk spelare i grönvitt.

1990

8/3, VSK – Sandvikens AIK 6-3 (4-1)
Rocklunda, Västerås. Publik: 14 608.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Göran Rosendahl, Johan Olsson, Christer Karlsson, Roger Carlsson, Stefan “Lillis” Jonsson (1), Patrik Kaup, Mikael Erlandsson, Ola Johansson (1), Per Karlsson (1), Hans Johansson (2), Birger Jonsson (1), Tommy Nilsson, Peder Lönn (mv).

Soligt, varmt och en alldeles underbar finalseger i hemmaborgen Rocklunda som byggts upp med specialläktare. Isen höll i 15 graders värme och VSK höll för favorittrycket. Liksom finalen på Söderstadion gjorde Ola Johansson ett mål och Hans två. Men faktum är att bröderna Johansson medverkade på skilda sätt till de fem första målen. 1-0 – Ola sköt på Hasses passning, 2-1 – Hasse målskytt, 3-1 – Hasse dukade för Per Karlsson, 4-1 – Hasses verk efter skott från svår position, 5-3 – Stefan ”Lillis” Jonsson efter väggspel med Ola.
Det var ”Lillis” 5-3-mål som punkterade matchen.
”När Stefan Åsbrink reducerade till 3-4 var paniken nära i VSK. Då slog ”Lillis” till. Från 20 meter dunkade han in 5-3 på SM-finalens hårdaste skott” skrev Aftonbladet.
Vänsterhalven Lillis skrinnade fram som en stormvind på högerkanten, rusade förbi tre-fyra SAIK:are och klippte till.
– Jag visste att det skulle bli mål. Det var ju ändå min specialvinkel, sa ”Lillis”.

1993

21/3, VSK – IF Boltic 5-4 (1-3)
Studenternas. Publik: 15 185.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Peder Lönn (mv), Mikael Larsson, Johan Olsson, Stefan “Lillis” Jonsson, Göran Rosendahl, Christer Karlsson (1), Jonas Holgersson, Mikael Erlandsson, Andreas Westman (1), Ola Johansson, Hans Johansson (2), Mathias Larsson, Per Fosshaug (1).

Det krävdes en nervkittlande sudden death för att fälla avgörandet. Ola Johansson slog en lång lyra på trollgubben Per Fosshaug som med ryggen mot målet skarvade bollen vidare till 5-4 på volley.
Legendaren Ola Johansson fick ett minst sagt värdigt avslut på spelarkarriären.
VSK såg uträknat ut efter första halvlek, underläge med 1-3. Men den starka upphämtningen i andra halvlek bäddade för guldet.
Liberon Christer ”Kaka” Karlsson, 32 år, fick avsluta sin långa karriär i VSK med ett mål, reduceringen till 2–3 precis efter paus. Det var Kakas enda mål för säsongen (i hans 200:e match för VSK). Han tog fyra SM-guld.

1994

20/3, VSK – Vetlanda BK 5-2 (0-1)
Studenternas. Publik: 15 412.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Fredrik Lindqvist (mv), Stefan “Lillis” Jonsson, Johan Olsson, Mikael Larsson, Göran Rosendahl (1), Jonas Holgersson, Per Fosshaug (2), Andreas Westman, Mikael Erlandsson, Michael Carlsson (1), Hans Johansson, Thomas Liw (1), Christer Karlsson.

Här blev VSK Mesta Mästarna. Triumfen innebar att vi gick förbi IFK Uppsala i antal SM-guld, 13 stycken. Efter en mållös första halvlek kom explosionen de sista 45 minuterna.
Ola Johansson var guldmakare som tränare den här gången – ihop med Sören Boström, som nu kunde räkna hem sitt tredje guld som VSK-tränare.
Pelle Fosshaug var seriens bäste spelare hela säsongen – och bäst på planen även i den här finalen. Därför utsågs han till årets man i svensk bandy 1994.
En 21-årig Michael Carlsson fick göra sitt första guldmål för sin klubb. Det skulle bli fler mål i fler finaler…

1996

7/3, VSK – Sandvikens AIK 7-3 (3-1)
Studenternas. Publik: 17 211.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Fredrik Lindqvist (mv), Stefan “Lillis” Jonsson, Mikael Larsson, Johan Olsson, Göran Rosendahl, Lars Gustavsson, Ted Andersson, Jonas Holgersson, Andreas Westman (2), Thomas Liw (1), Hans Johansson (2), Per Fosshaug (1), Michael Carlsson (1).

Giganternas kamp mellan bandyns största klassikerlag, där Mesta Mästarna dominerade. Finalen drog storpublik, 17 211 åskådare.
VSK och SAIK hade mötts i tre extremt jämna grundseriematcher (en förlust, två oavgjorda) men i finalen var det inget snack.
”Hans Johansson är Studenternas kung och motståndarnas skräck. Tvåmålsskytten Hans låg bakom segern i sin åttonde final och sitt femte SM-guld. Redan i 13:e minuten gjorde han målet Västerås väntat på och Sandviken fruktat: det 600:e målet i slutspel och högsta serien” skrev TT.
Hans Johanssons förklaring till varför Mästerås alltid är Västerås när det verkligen gäller låter så här:
”Vi har alltid en klar bild av hus vi ska spela. Vi bestämmer oss för vissa saker. Sedan genomför vi det.”

1998

22/3, VSK – Sandvikens AIK 6-4 (3-1)
Studenternas. Publik: 18 027.
Guldlaget: Anders Carlsson (mv), Petri Isonen (mv), Lars Gustavsson, Göran Boström, Anders Hedlund, Johan Olsson, Stefan Jonsson, Per Fosshaug (1), Ted Andersson, Ola Fredricson (2), Michael Carlsson (2), Samuli Niskanen (1), Pierre Roos, Mattias Larsson.

Revansch mot Sandviken med Michael Carlsson som tagit över Hasses roll. Hans Johansson hade lämnat VSK (året innan hade han gjort fyra mål i finalen och ett stolpskott från kvittering i slutminuterna, när grönvitt föll med 4–5).
Ola Fredricsson och Per Fosshaug skapade en fantastisk mittfältsduo och stod för tre mål ihop. Trollgubben Samuli Niskanen fick göra ett finalmål – han hittade ytor som inte fanns och kunde byta hand med klubban mitt i dribblingen för att överraska motståndaren.
Med det sjätte SM-guldet blev det här Anders ”Änsen” Carlssons sista match i VSK.

1999

21/3, VSK – Falu BS 3-2 (2-1)
Studenternas. Publik: 19 122.
Guldlaget: Andreas Bergwall (mv), Henrik Steen (mv), Johan Olsson (1), Anders Hedlund, Göran Boström, Lars Gustavsson, Mattias Larsson, Ted Andersson (2), Pierre Roos, Per Fosshaug, Ola Fredricson, Thomas Liw, Michael Carlsson, Samuli Niskanen.

Tre hörnmål avgjorde mot säsongens succélag Falun, med två ryska spelare i Sergej Obuchov och Valerij Gratjev, inför imponerande 19 122 personer — nytt putsat publikrekord på Studenternas.
Johan “Josen” Olsson fick ta sitt sjunde SM-guld (och fick göra sitt första SM-finalmål) och mittfältskämpen Ted Andersson blev för ovanlighetens målgörare i en final – två gånger om dessutom.
”Två mål i en och samma match, det har jag inte gjort sedan…få se nu, 1986, tror jag” sa Ted.
”Vi brukar ju ha offensiva kvaliteter som ser till att vi vinner, men idag var det verkligen försvaret som såg till att vi vann” sa tränare Sören Boström.
Dessutom gjorde nye målvakten Andreas Bergwall en kanonmatch och han fick ta sitt första SM-guld. ”Om inte Bergwall räddat VSK med sin suveräna skridskoparad i slutskedet hade finalen gått till förlängning” skrev SvD.
Det blev kanske den minst sprudlande grönvita finalen på Studenternas under 90-talet, men i semifinalen mot SAIK var det däremot målfest i de tre matcherna: 6-8, 7-5 och 8-3 i tredje avgörande semin.

2001

18/3, VSK – Hammarby IF 4-3 (2-1)
Studenternas. Publik: 21 542.
Guldlaget: Andreas Bergwall (mv), Johan Persson (mv), Ted Andersson, Göran Boström, Anders Hedlund (K), Mattias Larsson, Daniel Svedberg, Anders Östling (2), Mats Wetterqvist, Pierre Roos, Lars Gustafsson, Johan Geibert, Michael Carlsson (2), Per Fosshaug, Johan Östblom.

Finalen med en av tidernas häftigaste soloåkningar av Anders Östling, 29 år. Det var hans livs dribbling – långt nere på egen planhalva trampade han förbi hela Hammarbys lag och tillslut kom han ensam med målvakten. Han kroppsfintade mot höger, drog till vänster och lyfte in sitt livs mål. Förbundskaptenen Kenth Hultqvist var lyrisk efteråt:
“Det var bland de främsta individuella prestationerna som jag har sett i en sådan här stor match. Det ska ju egentligen inte gå att göra en sådan soloprestation, men är det i någon idrott som det är möjligt så är det i bandyn.”
Andreas Bergwall gjorde dessutom flera ”omöjliga” räddningar när målkungen Jonas Claesson var igenom.

2009

21/3, VSK – Edsbyns IF 5-4 (2-2)
Studenternas. Publik: 20 114.
Guldlaget: Daniel Kjörling (mv), Kalle Samuelsson (mv), Stefan Edberg, Ted Andersson, Anders Bruun, Magnus Joneby, Tobias Holmberg (1), Jonas Nilsson (2), Patrik Anderbro (2), Oscar Gröhn, Oskar Robertsson, Johan Geibert, Victor Engström, Michael Carlsson, Klas Nordström, Kim Barklund.

Det oväntade SM-guldet. Ett ungt, otippat VSK med en ny generation egna supertalanger skrällde mot jättefavoriterna Edsbyn. En ung Jonas Nilsson gjorde sin första säsong i VSK, men trots sin orutin blev han matchvinnare med sitt avgörande 5-4-mål.
“Första SM-guldet minns man ju, det gick så lätt på något sätt. Jag kom till Västerås och var, kanske inte vilsen, men öppen och nyfiken” berättade Jonas efteråt.
Apropå unga spelare: Tobias Holmberg satte 1-0 på en fantastisk åkning och ett distansskott i bortre krysset.
Två veteraner fick avsluta på bästa sätt: målvakten Daniel Kjörling fick äntligen ta guld med grönvitt efter sex säsonger och i karriärens sista match gjorde Patrik Anderbro två mål.

2015

14/3, VSK – Sandvikens AIK 6-4 (3-1)
Tele2 Arena, Stockholm. Publik: 15 877.
Guldlaget: Andreas Bergwall (mv), Henrik Kjellsson (rmv), Stefan Edberg, Anders Bruun, Magnus Joneby, Tobias Holmberg (1), Jonas Nilsson (3), Ted Bergström, Patrik Sjöström, Oscar Gröhn, Jesper Norrman, Mikael Olsson (1), Simon Folkesson, Emil Juhlén, Janne Rintala (1), Johan Esplund.

VSK:s gamle målkung Michael Carlsson som tränare med en ny frejdig taktik, en offensiv bandy med överbelastning i motståndarnas straffområde. Johan Esplund var kreatör med Tobias Holmberg/Ted Bergström i toppform bredvid sig och målkungen Jonas Nilsson på topp (sju mål på tre SM-finaler). Dessutom Mikael Olsson, en av Sveriges klokaste arbetsmyror som täckte upp bakåt – det knäckte ärkerivalerna SAIK.
Esplund fick ta sitt första SM-guld i karriären:
”Vi har satsat på offensiv bandy, Otroligt roligt att det har lyckats. Och jag måste hylla vår tränare Micke Carlsson. Han gör sitt första år som tränare och jag kan säga att han är lätt den bästa jag haft. Han är som en NHL-coach, han är rak och tydlig och skäller ut en om man inte gör det man ska” sa Johan Esplund.

2016

19/3, VSK – Villa Lidköping BK 5-2 (1-0)
Tele2 Arena, Stockholm. Publik: 15 748.
Guldlaget: Andreas Bergwall (mv), Stefan Edberg, Anders Bruun, Magnus Joneby (K), Simon Jansson (1), Jacob Bucht, Tobias Holmberg (1), Jonas Nilsson, Ted Bergström (1), Patrik Sjöström (1), Oscar Gröhn (1), Jesper Norrman, Mikael Olsson, Filip Mörkdal (rvm), Simon Folkesson, Emil Juhlén.

Andreas Bergwall, 41 år ung, gjorde – som vanligt – flera omöjliga räddningar när Johan Esplund och Daniel Andersson bombade på. En enhandsräddning på ett friläge var bland det svettigaste man sett.
”När matchen stod och vägde en bit i andra halvlek och Villa hade kvitterat till 2-2 visade Bergwall sin absoluta mästarklass. Med några mirakulösa räddningar var det VSK:s målvakt som räddade laget kvar i matchen. VSK fick ordning på spelet igen, la in en högre växel och tog hem SM-bucklan för 20:e gången i klubbens historia” skrev Expressen.
När Tobias Holmberg satte 5-2 var segern klar. En ren propagandamatch för bandysporten med två lag som prioriterade offensiven och bjöd på fantastiskt spel.
”VSK Bandy gör mig stolt över att vara Västeråsare. Så tack för kulturen, VSK Bandy” skrev VLT:s skribent William Holm.
VSK röstades även fram som laget i elitserien som spelar mest attraktiv bandy. ”Vi går framåt med mycket folk och funderar inte så mycket ” förklarade tränaren Michael Carlsson.

2019

23/3, Västerås SK – Skutskärs IF 5-3 efter straffar, 3-3 (2-1)
Studenternas IP, Uppsala. Publik: 6 478.
Guldlaget: Sara Carlström (mv), Virva Rylander, Malin Hedfors, Maja Odén, Lovisa Odén, Ingrid Bjonge, Malin Kuul, Clara Lundin, Mathilda Eklund, Charlotte Selbekk (1), Ingebjörg Kvaal-Knutsen, Bella Aronsson (1), Linda Lohiniva, Matilda Plan (1), Malin Persson, Isabelle Larsson (mv).

VSK:s första SM-guld på damsidan! Straffdrama avgjorde finalen inför rekordpublik på Studenternas IP.
”Det är fantastiskt skönt. Vi har kämpat för det här i tre-fyra år nu och byggt nånting som ingen annan har.” sa Matilda Plan efter finalen.
”I slutet var det bara vilja. Alla var trötta på planen men vi kunde dra det längsta strået. Vi hade tillräckligt med mental energi att sätta straffarna.” sa Malin Hedfors efter finalen.
Det blev bara en enda förlust den här säsongen för damlaget, när man säkrade Sportklubbens första SM-guld på damsidan

2020

21/3, Västerås SK – Skutskärs IF 4-3 (1-1)
Studenternas, Uppsala. Publik: 0.
Guldlaget: Sara Carlström (MV), Virva Rylander, Malin Hedfors, Ingrid Bjonge, Galina Mikhailova, Malin Kuul, Clara Lundin, Mathilda Eklund, Charlotte Selbekk (2), Bella Aronsson, Linda Lohiniva (1), Anna Fosselius, Matilda Plan, Emelie Åkerlund, Malin Persson (1), Isabelle Larsson (RMV).

Andra raka SM-guldet för damlaget, inför tomma läktare och en mäktig vändning. Underläge 3-1 i den 86:e minuten, då påbörjades vändningen där Charlotte Selbekk avslutade vändningen genom att trycka in 4-3 med bara sekunder kvar.
”Vi visar en fantastisk styrka. Så det är fruktansvärt skönt. Vi ger det ett försök och det går vägen. Tror inte någon av oss har fattat vad som hänt. Jag såg inte bollen gå in, bara att de andra började jubla. Det går inte att beskriva känslan” sa Charlotte Selbekk till Aftonbladet efter matchen.
”Det här är världens bästa gäng, jag älskar dem så jäkla mycket. Det är är det bästa slutet jag kunde få” sa Malin Hedfors, som avslutade sin bandykarriär i och med finalen, efteråt.
”Det är moral i det här laget, vi spelar för klubbmärket och i VSK Bandy gillar man att vinna. 22 SM-guld, det är fan stort” sa huvudtränare Olle Wiberg efter matchen.

 

VSK:s skytteligavinnare genom åren:

Gunnar Hyttse 1931, 1932, 1933 och 1935
Pontus Widén 1944, 1950 och 1951
Sven-Erik Broberg 1959 och 1960
Claes-Håkan Asklund 1964
Hans Johansson 1988,1989, 1991 och 1994
Matilda Plan, 2019 och 2020

 

Sammanställning:
Lars Östling
Dan Kiwii Persson